Jämlikhet.

¤ Förstärk arbetsmiljöarbetet tillsammans med medarbetare och facket.

¤ Främja kvinnors utbildning till ledare på Svenska kyrkans alla nivåer.

¤ Sätt stopp för all nyrekrytering av kvinnoprästmotståndare.

¤ Sprida kunskap om Svenska kyrkan som en öppen och demokratisk folkkyrka.

¤ Skapa mötesplatser för människor med skiftande religiös bakgrund.

¤ Var aktiv i kampen om rasism, antisemitism och islamofobi.

¤ Välj verksamhetsformer som inte utestänger grupper med svag ekonomi.

¤ Stoppa den växande kommersialiseringen av livets stora högtider.

¤ Bredda utbudet av gudstjänster, konserter och annan kultur.

I morgon Solidaritet.

.....................................

För övrigt då, ett fantastiskt sommarväder med sol och värme.

Bilden nedan, Fjärilsblomma.

Det partiet som jag sympatiserar med och som jag har några uppdrag för lokalt på hemorten är Arbetarpartiet Socialdemokraterna.

Detta parti har varit och kommer att förbli ett arbetarparti. Här behövs det inga ”nya” eller för den skull ”gamla” före partinamnet, utan alla vet att socialdemokraterna står på arbetarens sida. Den lilla människan om man så vill.

Jag är den första att erkänna att det var nog lättare för partiet för så där 20 år sedan och längre tillbaka. Nu när de flesta har det bättre, reformer är genomförda som gjort välståndet i Sverige. Alla har faktiskt fått det bättre, tro det eller ej.

Men mycket återstår att göra. Kanske mera finsnickeri, skulle man kunna säga.

Det var någon i min närhet som sa ”vad ska vi kämpa för nu då”. Hon menade att vi alla, mer eller mindre, har det bra i landet.

Rätt, på så vis att flertalet av befolkningen har det bra. Men fortfarande är det allt för många som har det svårt.

Frågor som, ”kan alla leva på sin lön”, ”har vi ett tryggt samhälle”, ”har vi fattiga människor”, ”fattigpensionärer” o s v. Frågorna kan fortfarande bli många. Svaret på bara dessa 4 exempel är tveklöst ”Ja”. Så nog finns det en hel del kvar att göra.

Det som är den viktigaste politiska frågan i dagens politik är ”Fördelningspolitiken”. Det tycker i alla fall jag. Hur skattekakan skall fördelas.

Det stundande kyrkovalet har för mitt parti 4 huvudgrupper. Man kan, om man vill, kalla detta för ett valmanifest.

Grupperna är :

Jag tänkte under 4 dagar presentera dessa var och en för er, som möjligen kan vara intresserade.

I morgon börjar vi alltså med Frihet.

Alla skall vara feminister i dag. Varför det ?

Räcker det inte att vara människa av det kön man är född till ?

Hela den här debatten och frukterna av den är lite snedvriden. Varför inte ta det i rätt ordning.

Självklart är jag feminist sa Göra Persson på sin tid. Då efter en lång marsch, av just den frågan.

Behövs det ett feministiskt politiskt parti när alla partier är feministiska ? Feministiskt initiativ i alla ära, men varför ?

Hela den här diskussionen och frukten av den måste starta från noll.

Alla människor skall värderas lika. Alla ska ha samma möjligheter. Att pojkar och flickor är biologiskt olika är ju en förutsättning liksom. Därför behöver man väl inte värdera könen olika.

Traditionen, om vi nu skall kalla det så, är bruten sen lång tid tillbaka. Utvecklingen har trotts allt gått framåt. Jag tror att utvecklingen, faktiskt i Sverige i alla fall, har gått snabbare en själva utvecklingen i vårt sätt att se på saken.

Jag tror att den biologiska genen att mamman skall vårda och sköta det nyfödda barnet inte går att lagstifta om.

Pappamånad i all ära.

Men hur många män är hemma med sina barn. Vem är hemma när barnen är sjuka och måste vara hemma från skolan. Någon säger säkert, jo den som tjänar minst får vara hemma. Så är det, men tänk om båda tjänade lika. Jag tror att det skulle se lika ut då, mamman skulle procentuellt sätt vara mest hemma ändå.

Den gamla tanken att mannen drar in stålarna och kvinnan sköter hemmet är död för länge sedan men lever fortfarande kvar, fastän kvinnan i dag tjänar egna pengar.

Jag skrev att man måste börja från noll både i ord och handling. Jag tror faktiskt det är en nödvändighet för att få systemet på plats.

Vi fostrar våra barn olika beroende av kön. Varför det ?

Vi sätter på olika färger på våra små bebisars kläder. Varför det ?

Vi ger olika sorters leksaker beroende av kön. Varför det ?

Skulle den lilla gossen leka med dockor. Varför får han inte det ? Motsvarande om flickan skulle leka med bilar.

Vill dottern bli bilmekaniker, brandman eller något annat ”manligt” så är hon manhaftig eller blivit pojkflicka. 

Vi har nu mer vant oss vid att se kvinnliga poliser, präster, bussförare, taxi chaufförer o s v. Men tänk vilka rabalder det var en gång i begynnelsen.

Läste att det var under 1950 talet som kvinnor började använda byxor. Jo, det är sant. Det är tydligen inte äldre.

Tänk om vi bara hade haft en mall att födas till människa och därifrån ha samma utgångsläge. Vi måste dit. Vi måste börja i rätt ände.

Lika lön för lika arbete. Hur länge har jag inte hört det ? Svårt ? Tydligen mycket svårt. Männen är rädda för lönedumpning. Jo, det är också sant.

Men det här med det nedärvda då ? Kvinnor är mer omhändertagande och vårdande.

Det får bli en nöt att knäcka för kommande generationer. Men jag hejar på dom redan nu och troligen senare också från någon molntapp. För upp ska jag.

Bilden nedan  Bislopskällare, Ivö.

Många människor ropar efter förnyelse och förändring i politiken.

Men jag ställer mig frågan, vad är det som skall förnyas egentligen och vad är de ute efter. Om det är något som inte går så bra så måste man förnya så det blir bättre, så är det ju.

Men det finns alltid begränsningar för förnyelseprocessen och är förnyelse alltid bra.

I vårt samhälle har däremot förändringar skett p g a teknikutveckling.

Från jordbruk till industri (fabrik) och nu digitaltekniskt samhälle.

Har denna förändring gjort att politiken förändrats. Svaret måste bli, nja.

Men förändringarna hos de politiska partierna har inte förändrats i den takt som tekniken gjort.

Självklart använder politiken den nya tekniken. Men att från det ändra inriktning i den politiska ståndpunkten, det tror jag inte.

Jag stärks i min åsikt om detta med framgångarna för Piratpartiet i det senaste valet.

Men vad kan man då förändra i ett parti utan att tappa sin ideologi.

Partierna är på ett sätt bakbundna. Ett förändringsarbete pågår ideligen men ideologien / regelverket bromsar upp till viss del.

Nya partier har i detta avseende lättare.

För äldre partier som har en lång historia av cementerade fundament av regler, tar lång tid att förändra.

Nu kanske någon säger att Högern som blev det Nya Moderaterna, det nya arbetarpartiet, har gjort en förändring. I viss mån är det rätt. Det är yngre män som styr. Men högerns ideologi finns där bakom och lurar.

Individen skall premieras, kollektivet skall splittras. Alla som arbetar tar vi hand om. Men alla andra, sjuka, arbetslösa, pensionärer, vad gör högern för dom.

Blir jag sjuk, sämre sjukersättning, blir jag arbetslös, sämre och kortare A kassa. Pensionärerna de som arbetat ett helt produktivt liv, de tär på finanserna.

Oavsett förändringar i partierna så måste ideologien ligga fast. Så är det bara.

Jag skrev den 24 juni om skattehöjningar.

Äntligen, i förra veckan kom ett besked från den rödgröna alliansen, en skattehöjning måste till för att rädda välfärden. (statlig skatt)

Att förändra, att anpassa, det måste man göra för att komma i takt med tiden. Inte vända kappan efter vinden och förändra bara för att bli populär. Det genomskådar den enskilde väljaren och förändringen blir en flopp.

När det gäller politik är ståndpunkten lätt. En förändring måste ligga inom ramen för ideologien. Om inte så sker, så sviker väljarna.

Se bara på Ny Demokrati på sin tid.

Budskapet var klart, utstakat, men man orkade inte förändra sig i riksdagsarbetet. De berömda galoscherna blev uppenbarligen för små.

Jag har sagt det tidigare och säger det igen.

Högerns och vänsterns politik går aldrig att kombinera.

Man skall nå samma mål i en fråga, men vägen dit ser olika ut. Det är detta som det gäller när vi går och röstar. Vilken väg skall vi ta, med eller utan förändringar.

Bilden nedan Bäckaskogs slott.

Hur skall vi i framtiden kunna behålla vår välfärd.

Läste en artikel i tidningen i dag på morgonen om denna fråga. Välfärden eller trygghetspaketet som jag skulle vilja kalla denna modell som vi ändå har i vårt land.

Senaste åren har det tummats en del på välfärden. Beroende på vilken regering som sitter vid makten.

Artikelskribenten menar att vi måste stå för välfärden själva inom en snar framtid. Jobba längre upp i åldrarna, betala ur egen ficka mer än vi gör i dag o s v.

Men vad händer om detta blir verklighet. De som redan har lite får mindre. De sjuka får det ändå sämre och de arbetslösa, ja de stackarna får en bedrövlig dålig A kassa.

Detta fenomen menar jag är lika illa som att vissa kommuner nu och i framtiden är tvungna att höja den kommunala skatten. Om detta sker så drabbar det de sämst ställda i kommunen. De får en högre skattebörda plus alla utlägg för olika samhälleliga tjänster.

Det finns självklart en lösning på problemet.

Om välfärden skall behållas så måste statlig skatt tas ut av alla. Sedan skall fördelningspolitiken sköta resten. Svårare är det inte. Men hur kul är det på kartan för ett politiskt parti att gå ut i en valrörelse med mottot, Skattehöjningar.

Det har alltid varit och kommer alltid att var lättare att rasera än att bygga upp.

Man skall inte ta ut skatt i onödan, självklart inte. Men jag tror ändå att man måste ställa sig frågan, vilken typ av välfärd/trygghetslösningar vill jag ha.

Jag brukar tänka så här. Om någon frågade mig, nu skall vi ta ut 0,50 öre extra för att förstärka sjukvården, denna summa skall öronmärkas för ändamålet. Jag skulle aldrig tveka. Självklart skulle jag svara ja på frågan.

Motfrågan kan vara, ta en privat försäkring i stället och låt skattetrycket vara så lågt som möjligt. Ja just det, alla har inte den pengen för en försäkring.

Jag vill i alla fall ha en sjukvård som är finansierad av staten som ALLA får del av.

Däremot måste välfärdssystemen ses över. Inte raseras, men ses över. Jag har under lång tid tyckt att barnbidraget skulle kunna vara behovsprövat.

Det är inte rimligt att höginkomsttagare / miljonärer skall ta emot samma ersättning som en familj med låg inkomst.

Att alla skall få barnbidrag är en kvarleva från 1948. Tidigare när barnbidraget infördes 1937 var det inkomstbeprövat, kanske något att tänka på för de som beslutar.

Jag hoppas att nästa valrörelsen belyser skillnaderna mellan höger och vänsterpolitik och att väljarna inte förblindas av låga skatter som ger vissa i vårt samhälle en extra tusenlapp i plånboken.

För det är med skattemedel vi värnar om vår välfärd för alla.

För övrigt rinner näsan och lite dov i bollen. 

Men tänka klart kan jag fortfarande. Så ovanstående är min innersta mening.

Nog känns det väl ändå bra att bo i ett land som Sverige. Vi har nyligen haft ett val. Valresultatet presenterades och alla kunde lita på siffrorna.

Titta nu vad som händer i Iran. Valfusk ropas det. Folk blir ihjälskjutna.

Åter igen en information om tacksamhet att få bo i ett land där korruptionen ännu inte finns.

Några affärer har vi haft och har. Men med öppenhet och fri press och yttrandefrihet så hålls detta fiffel i schack.

Bara några dagar kvar till midsommar. Snart dax för dans kring stången. 

Måste göra en kommentar till vår lokaltidning i vår del av Sverige. Skåne i stort, Österlen i synnerhet.

Alla kan kolla sin och andras kommuner på www.val.se.

Stor artikel i Ystads Allehanda om valet och Sverige Demokraternas framfart.

Christer Akej, Moderat kommunalråd i Simrishamn skriver, ” Framgångarna för SD en varningsklocka”. Akej fortsätter och menar att utan Piratpartiet hade SD kommit till Bryssel. Vidare att hans parti inte tagit Piratpartiets fråga på riktigt allvar. Slut på citatet.

Jag håller med Akej i hans analys.

Så här såg valresultatet ut i Österlenkommunerna för SD samt i Malmö och Skåne län.

Simrishamn     5.0 %

Skurup            9.3 %

Tomelilla         9.6 %

Sjöbo            10.9 %

Ystad               5.9%

..................................................
.

Malmö             5.7 %

Skåne län        6.6 %

Ja, nog ringer det klockor. De etablerade partierna bör verkligen se upp.

Valvakan är över för den här gången.

Vardag igen. Ser eller känns det något annorlunda i Europa efter valet.

Utan att vara någon expert, så tror jag att Europa ser annorlunda ut efter gårdagens val.

Dels så kom fler högerextremistiska partier in i parlamentet.

Valdeltagandet överlag i Europa var dåligt. Måste betraktas som ett bakslag för parlamentet och dess trovärdighet. Sverige var väl ett litet undantag. Men skrämmande dåligt trotts allt.

Under valnatten kom som brukligt är partiledare in i studion för att kommentera deras valresultat.

Sossar och högermän kan ta varandra i hand. De tar inte Europapolitiken på allvar. I vart fall tyckte jag att det verkade så när de svarade på intervjuarens frågor.

Hur kan en Socialdemokratisk ledare vara nöjd med 24,6 % av rösterna ?

Hur kan en Högerledare vara nöjd med 18,8% av rösterna ?

Mona Sahlin ”Bara vi är större en Moderaterna”. Precis som det skulle vara en måttstock på engagemanget.

Fredrik Reinfeldt ” Vi värnar om Svenska finanserna och gratulerar Folkpartiet”. Vad är detta för trams från ledare av det två största politiska partier vi har i det här landet.

Det handlar ju om EU och dess frågor, inte Svensk inrikespolitik.

Europafrågorna är mycket viktiga för alla som bor i Europa. Sverige är väl inget undantag. Då skickar etablerade partier sitt B lag till Bryssel. Ja, det säger väl nästan allt, tycker i alla fall jag.

Besluten i EU påverkar alla Svenskar, varken vi vill eller inte.

Partierna tar inte EU på allvar, folket tar inte EU på allvar.

Jag tror nog frågan är relevant ”Varför är vi med när vi inte engagerar oss ”. Som i allt annat så måste engagemanget finnas med.

Eller använder våra partier EU parlamentet som en avstjälpningsplats för överblivna politiker som är obekväma i Sveriges Riksdag.

Sossarna skickar bl. a.. en EU kritiker.

Moderaterna skickar en överbliven högerman från det gamla högerlaget.

Folkpartiet skickar fram en äldre tanta, folkkär med skinn på näsan, men ändå.

Ja, undra får man göra. Men det har alltid varit skillnad på skit och pannkaka.

Det är inte undra på att ungdomen väljer Pirater. Tar inte de etablerade partierna detta på allvar nu, då bävar jag inför Riksdagsvalet 2010.

Då är tjansen stor att vi har både Pirater och Sverigedemokrater i Sveriges Riksdag.