Jag har nog glömt att berätta att vi har haft två cirkusar här i sommar.

De höll till på gräsplanen vid stationen ett stenkast från där vi bor. Vi kunde nästan känna doften av cirkusatmosfär ända hem till oss.

Cirkus triggar minnen från barndomen, vilda djur, akrobatik, den speciella musiken och clowner. Undrar om dagens barn och unga är lika förtjusta som vi var en gång när cirkusen kom till stan?

Vaknade till mulet väder denna morgon med kvalmig luft, kanske kan det bli regn, vi får se.

Å inget regn att prata om blev det i natt heller. Det utlovade regnet och åskvädret for nog någon annan stan. Hörde lite smatter i natt på hammocktaket men i dag på morgonen så visar det nada i regnmätaren. T o m jag vill ha regn, det vill inte säga lite.

Frågan vi ställde oss inför veckan med barnbarnen var, vad ska vi hitta på att göra med dom så det inte blir allt för trist så de längtar hem. Soliga dagar är det väl inte så stora problem, men tänk om det blir mulet och regn.

Juli blev, mer eller mindre, en torrperiod här. Knappt något regn alls. Men det kunde man ge sig f.n på, två av de första dagarna som de var här blev det mulet och regn.

-Typiskt, sa frun och jag i kör, vad gör vi nu. Men som tur är så ser barn och äldre lite olika på vädersituationen. Man kan faktiskt bada fast det är mulet och lite regnstänk.

Vi har ett bassängbad här i byn med tempererat vatten. Det dög mer än väl tyckte dom för de dagar som var lite molniga. Stranden vid havet besöktes när solen gassade och inte att förglömma, Tosselilla, Skånes sommarland, som besöktes under en dag.

En av dagarna var vi på ett Nostalgi museum som vi har här. 50 tals grejer samlade till ett litet fin museum. Bilar, affärsmiljöer, prylar och massor med prylar, modeller av olika slag varvades om vart annat.

Veckan blev nog lyckad tyckte dom nog. Men lite längtade dom nog hem trotts allt.

Här några bilder från Nostalgimuseet.

Nu är jag gräsänkling.

Körde frun och barnbarnet till flyget i dag. Nu får vi se hur jag ska lägga upp den här tiden för mig och vovvarna. De här dagarna pinnar nog på dom också.

Nästan en vecka med två barn och sedan bara två hundar å jag hemma. Skillnaden är, om inte enorm, så snudd på.

Men det finns att göra om andan faller på. Entrétrappan ska målas och snickerierna runt fönstren på framsidan. Men det har varit för varmt för sånt jobb de här senaste dagarna. Undrar förresten när regnet ska komma och kanske ett åskväder. Det skulle nog friska upp lite.

Sedan jag slutat med antibiotikan så har jag blivit kav hes. Ingen aning om det har något samband. Jag får väl väsa lite till vovvarna när jag vill något. Dom tittar ofta ofta mot ytterdörren, precis som, ska matte inte komma snart. Ack ja de små liven.

Det tar tydligen tid då man fått en bacill i magen. Men jag börjar komma upp till ytan nu.

Den här veckan har vi haft två barnbarn här på besök. Den ena klarar sig bra själv medan elvaåringen behöver lite tillsyn. Femtonåringen ska jag skjutsa till Skurup i morgon bitti. Träningsläger för ishockey väntas honom i nästa vecka.

Frun och elvaåringen flyger upp till Sthlm på Tisdag. Då blir jag gräsänkling ett tag. Men jag har ju vovvarna, alltid något. Har man hund är man aldrig ensam.

Jag kommer efter med husbilen i mitten av månaden. Då tänkte vi ta en tur med den. Blir säkert den sista för den här säsongen.

Nu är jag hemma igen efter en natt på Ystads Lasarett. Så här blev det.

Besök hos min husläkare, han gav en remiss till sjukhuset. På akuten tog det inte mer än 20 minuter fören jag fick prata med en läkare. Förklarade med egna ord hur jag kände mig, resten stod nog på remissen. Provtagningar, provtagningar och åter provtagningar, därefter röntgen av hela buken.

Värdena av provtagningarna gav vid handen att organ som njurar och lever och gud vet vad var nedkörda. Symptom, uttorkning. Tror sjutton det när jag inte fått behålla varken föda eller vätska på fem dagar. Nåväl. På med dropp, det blev fyra liter sammanlagt.

-Du får vara kvar här på avdelningen över natten så vi ser om värdena sjunker, sa den mycket vänliga kvinnliga läkaren.

Jag tackade och tog emot erbjudandet och efter hand kom svaret på röntgen. Inga synliga problem. Ett glädjande besked, men andra ord.

En bacill, en inflammation av tarmen gjorde att det blev så här, från ena dagen till den andra, utan minsta förvarning. Nu blir det sju dagar med Antibiotika och lättare föda.

Jag har redan minskat 3,5 kg på dessa tre dagar. Viktminskningen gör sannerligen ingen ting, men jag vill inte att det ska göra så ont när man går ned i vikt    .

Heder åt Ystad sjukhus, vi kan vara glada över att vi har ett så fint och bra sjukhus här i vår trakt.

I morgon blir det ett besök hos min husläkare.

Det började natten till Måndag. Maginfluensa trodde jag men jag har så ont i magen

så ett läkarbesök är nog befogat.

Stan är full av folk, det är marknadsdag. Men det var inte marknaden det här inlägget skulle handla utom om något helt annat.

-När du går ut med Hampus, sa frun, så kolla om det inte sitter en katt under bilen. Men inte sjutton sitter en katt kvar så länge under en bil, sa jag ca en timme senare.

Hugo hade reagerat när de skulle gå ut. Katter är ingen bra lekkamrat, enligt Hugo.

Jag gick ut med Hampus och han reagerade han också. Märkligt tänkte jag, katter brukar inte sitta under bilar i timmar.

Efter ytterligare någon timme var det dags att köra med bilen. Jag böjde mig ned och fick se en stor katt, trodde jag, under bilen nära motorn. Jag försökte göra katten uppmärksam på att nu ska vi ut och åka, så flytta på dig. Ingen reaktion. Jag plockade in vovvarna i bilen och startade motorn. Ingen katt syntes till. Skönt tänkte jag, han blev väl rädd av att motorn startade och stack. Jag backade ca två meter, framför bilen står en vettskrämd Grävling, men bara i några sekunder, sedan lommade den iväg längst gatan mot grönområdet som ligger en bit bort.

-Fram med kameran, ropade frun. Men som så många ggr tidigare så är kameran på fel plats då det händer.

Jag gissar att han kommit fel under natten och tagit platsen under vår bil som natthärbärge. Men snacka om att vi blev paffa. En grävling i denna miljö. Han hade nog haft fel på radarn den gångna natten, så måste det ha varit.

Ibland undrar någon, varför reser ni så mycket, trivs ni inte hemma?

Tja, vad svarar man på det. Självklart trivs vi i vårt hem!

I år råkade det bli så att vår Englandsresa i slutet av april var planerad sedan tidigare tillsammans med goa vänner liksom vår Italienresa som skulle ske detta år och inte under högsäsong.

Det fina i kråksången är att vi inte behöver och vill inte resa i högsäsong. Därför blev det en aning tätt på given mellan dessa två resorna. Men vad gör det. Hemmet står kvar och tids nog blir vi sittande där när höst och vintern kommer.