Julen betyder väldigt mycket för många människor. Vi firar säkert julen på många olika sätt. Men det vanligaste är väl samvaro med den närmaste släkten och kära vänner.

Men handen på hjärtat är inte julen barnens stora dag och har det möjligen inte alltid varit så.

Jag tänker på Astrid Lindgrens berättelser och filmer. Barnen i bullerbyn, Vi på Saltkråkan m fl.

De visar julen som vi alla kanske längtar till, kanske fantiserar om.

Levande ljus i fönstren i låga röda hus med vita knutar. Granen som står i salen tänd med levande ljus.

Eller varför inte några målningar av Carl Larssons jular. Är det inte nostalgin i dessa bilder vi vill efterlikna.

Barnen som står snälla och tysta och väntar på de efterlängtade julklapparna på julaftonen. Hemstickade raggsockor, pyjamas i flanell, fingerborg eller i bästa fall en trasdocka till flickebarnet.

Slädfärden, dragen av frustande hästar, utefter den kantade vägen med brinnande bloss till julottan på juldagsmorgonen, där snön ligger vit på vägen och de plogade snövallarna vita som små liljekullar.

I dag får vi verkligen fantisera för att få dessa bilder på näthinnan.

I regel är det väl så att någon snö har vi inte under julen, numera. Inte i södra delen av vårt land, i alla fall.

Å ska vi till julottan så tar vi bilen. Vägarna är tyvärr inte så vita heller, utan bruna av sand och salt.

Men marschaller efter kyrkvägen närmare kyrkan finns fortfarande kvar och psalmen ”Var hälsad sköna morgonstund” brusar lika från kyrkans orgel nu som då.

Elektriska julgransljusen är väl det vanligaste man har i dag även om jag vet några som har levande ljus i granen fortfarande.

Julklapparna har naturligtvis också förändrats med tidens tand.

Men glädjen av julefrid tror jag ändå är den samma. Vi försöker skapa en frid, under några juldagar för att möjligen ladda batterierna i en tid som präglas av stress och en kamp att hela tiden få det bättre.

Men så länge jag kan minnas, så inriktar vi julen på våra barn. Å det är väl kanske inte så konstigt. Vi firar ju ett barns födelse. Varken vi tror eller inte.

Men också, så länge jag kan minnas, så var det en massa jobb för alla mammor och pappor, speciellt för mammorna, för att vara ärlig. Så var det förr som nu.

Men säkert ett tillfredsställande arbete för att glädja våra barn och få ta del av glädjen och ljuset runt det tända granen och all den goda maten.

Julen förr, för alla sämre bemedlade, ensamma, hemlösa o s v. fick en allmosa genom kyrkan och fattigvården.

Traditionen håller i sig och alla kan fira denna högtid, även om benämningen av givare heter något annat nu för tiden, för denna kategori människor.

Första mötet i det nya Kyrkofullmäktige och Kyrkorådet (2010 - 2013) stod på gårdagens program och före det två möten på dagtid. Ja ibland blir det mycket möten på en gång. Speciellt på dagtid, då det heter fritidspolitiker, eller hur ?  Men så blir det allt emellanåt då tjänstemän skall vara med som föredragande.

Nobelfestligheterna är nog annars en av de stora händelserna då Sverige nämns för övriga världen.

Det slog mig plötsligt att när Alfred Nobel var ca 10 år så var det många som utvandrade från Sverige. Nobel var ju född 1833 och på 1840 – 50 talen var ju den stora utvandringen från Sverige, med tanke på filmen Utvandrarna som jag skrev om för någon dag sedan.

Att läsa om Nobels liv är verkligen som en saga som blir sann. Två tomma händer började han med, till vad som delas ut i prispengar i dag.

PS. sprutan gick som en dans, ingen biverkning hittills. DS

Äntligen Fredag. Vaccinationsdax i dag. Jo jag tackar.

I dag är en sån dag där möten avlöser varandra, men en plåt kan jag väl hinna med !!

Visst är det här med julkort en trevlig tradition.

Att skriva dom och att få. Ja just det, jag menar skrivna julkort på det traditionella viset och skicka dom med posten.

Det har ju blivit så numera också att man kan få julhälsningar via datorn och e posten. Fungerar även det naturligtvis men det blir inte på samma sätt.

Att gå till brevlådan när brevbäraren har lämnat posten och bland alla räkningar och annonsblad så finner man de glada julhälsningarna. Det är något visst med det och vad glad man blir.

Självklart blir man glad att få ett kort via e brevlådan också, men det är väl med det som med den tryckta boken. Nu finns det tydligen böcker att läsa på någon typ av elektronisk platta. Såg det på något nyhetsreportage för någon dag sedan.

Merparten av de tillfrågade förordade den tryckta boken före den elektroniska.

Men det kanske är så som med all ting annat. Man vänjer sig med allt. Det kanske inte dröjer så värst många år framåt i tiden fören det finns enbart elektroniska böcker och e julkort.

I går kväll såg jag filmen på DVD. Filmen var bra. Kul när en Svensk film lyckas. Jag gillade den första också.

Nu är det bara att vänta till 3 an kommer. Går väl på biograferna just nu tror jag.

Som en total kontrast såg jag Utvandrarna i Lördags. När jag såg den den här gången, så tänkte jag, bara 3 möjligen 4 generationer tillbaks i tiden i min åldersgrupp.

Nog är det märkligt vilken utveckling vi haft i alla fall.

Vilhelm Moberg var en stor författare. Han kunde beskriva eländet precis som det var. Saken blir ju inte sämre när Jan Troell står för filmandet.

Min morfars far var född 1844, längre bort var det inte.

En gång i tiden var Sverige ett land som med rätta kallades för Lort Sverige. Det var före min tid och säkert före Din, du som läser.

Men landet var skitigt. När var det då, jo i slutet av 1930 talet. Dåliga bostäder, utemiljön var under all kritik.

En riksomfattande upprustning kom till stånd efter en programserie i ångradion 1938. Journalisten och författaren Ludvig Nordström även kallad Lubbe Nordström gjorde reportage runt om i landet och påtalade detta.

Är vi på god väg igen månntro. Ja man behöver bara se sig omkring när man går på stan, stannar på en rastplats på sommaren, eller besöker en allmän toalett.

Glasbitar av sönderslagna flaskor på trottoarerna och gatorna. Papper, fimpar, grillbrickor ligger överallt som om det inte fanns papperskorgar någonstans.

Vad har renheten tagit vägen ?

Vad har respekten för den rena utemiljön tagit vägen ?

Kanske en Lubbe måste till igen ?

I dag var det marknadsdax igen. Julmarknad förstås, närmare bestämt 3 st. Den första som besöktes var i Onslunda och den andra i Skåne Tranås, båda ganska nära där vi bor. Den tredje låg i Simrishamn.

Många människor är verkligen kreativa. De här julmarknaderna var präglad av hemslöjd. Alltså, halmarbeten, träslöjd, tovning och tomtar i alla möjliga storlekar gjorda av garner, stickade och virkade.

Olika kryddor och inläggningar av sill, bröd av alla dess sorter såldes också samt produkter från Gunnarshögs Gård i Hammenhög.

Det kallar jag för marknad, inget krimskrams så långt ögat kunde se.

Så var det ett luciatåg också på ett av ställena. Riktigt stämningsfullt blev det i den lite disiga mörka Söndagseftermiddagen denna andra advent.