Oldmolly

10 november 2011 16:05

Hund/människoproblemet är evigt, det är bara föremålen (raserna) som växlar. Hade själv schäfer på den tiden, det var den rasen som var syndabocken. Numera hör man inte ett ont ord om denna ras. Håller med om boxer. Jättemysig hund, har aldrig sett en aggressiv sådan.

Går man in på olika sidor på internet om omplaceringshundar, så hittar man just väldigt många s.k kamphundar. Förmodligen är det så att de hundraser, som dra till sig rubriker även dra till sig olämpliga hundägare. De ”kamphundar” jag träffat har varit otroligt trevliga och människovänliga. Det behöver ju inte betyda att de inte är hundilskna. Om så är fallet, får man tyvärr inte släppa dem utan koppel.

Ytterligare en aspekt: Unga hundar behöver fostras innan de lär sig ”veta hut”. Gamla hundar har för länge sedan lugnat ner sig och är färdigfostrade (annars hade de antagligen inte blivit gamla). De hundar som behöver omplaceras på grund av sitt beteende är oftast unga hundar.

Sen får vi inte glömma att det finns hundilskna människor, som klagar på allt de kommer åt. Hundar/hundägare/rökare är tyvärr lagliga offer för dessa typer. Obs, jag är ickerökare, men tycker att även rökare är människor – fast inte lika länge ;-)

T

11 november 2011 12:04

Jag har aldrig haft någon hund men jag tror inte att Du är naiv utan det handlar nog MEST om den uppfostran som hunden får, precis som Du också skriver här./ Trevlig helg!

Sanna

11 november 2011 15:16

Jag har ju skrivit en hel del om detta under årens lopp jag bloggat och min inställning är ju helt klar och behövs inte omvändas i något fall.
De kamphundar som har attackerat andra hundar - människor är hundar som avlats fram för tjurhetsning och det säger väl en hel del. En del ränder går aldrig ur zebran och inte hos hundar heller. Det finns så många underbara hundar som aldrig skulle komma på idén att bita andra hundar/människor men de förs inte fram då de inte är tillräckligt avskräckande. För varför frågar så många unga människor vilken ras de bör skaffa sig som skydd för egen del. Förr i tiden frågade man efter ras som skulle passa personen eller familjen men så sker inte idag.

Kamphunden som triggas igång av olika skäl biter på ett helt annat sätt än andra hundar och det sker på ett mentalt plan samt anatomiskt. Det är nog det sista som är värst då dessa hundar inte släpper lika lätt sitt offer. Vad som slår slint hos dessa hundar kan man undra för jag har känt ett par hundägare som haft en bra påverkan på sina hundar men de har smitit och just dödat andra hundar. Detta är inte normalt och jag ser det bara som hårda hundar som inte bör finnas i vårt samhälle. Så länge det inte förekommer körkort eller på annat sätt man kan kursa för att få skaffa hund så länge kommer det här att fortgå och det är nog bara en begränsning av vissa raser som kan lugna samhället. De flesta kamphundar är blandrashundar och sällan renrasiga men det är inte försvarbart heller eftersom det används renrasiga till just den här typen av "köksbordsavel".
Förbjöd man den oseriösa aveln skulle man komma långt samt tvångskastrerade blandrashundarna fanns kanske en minimal chans till att människor ändrade syn på hunden och dess verkan i vårt samhälle.
För nyttja gör de och inte bara schäfern du omnämner utan på lasarett, äldreomsorgen, psykologiska sjukdomar etc ser man ju hur det b,lir markanta förändringar när man för in hunden där.

Angående Boxern håller jag med dig och det är en trevlig hund men på senare tid har även den avlats sönder något vilket är skam tycker jag. Min jycke blev biten som valp och den attackerade inte bara en gång utan två innan man chockat hann reagera.

Ja som du ser så älskar jag det här ämnet men nu måste jag stoppa innan det blir för tradigt.
Trevlig helg på dig pågen och önskar dig allt gott.