Snart är det dax för Österlen lyser. För 5 året i rad. Har tydligen blivit en tradition som är här för att stanna.

Städer, byar, tänder olika arrangemang runt om på olika platser här. Konstnärer engageras för detta men även ideella insatser tas till vara. Som t ex några enkla marschaller snyggt placerade som lyser upp något träd eller konstverk i miljön. Även i privata trädgårdar förstås.

Eller som i våran by bl a marschaller efter den gamla nedlagda rälsen/banvallen mellan huvudorten och Tryde norra. En sträcka på ca 3 km. Bäcksvart är det i vanliga fall, men med dessa ljuspunkter blir det nästan en magisk effekt.

Detta sker den 30 Oktober och 1 November. Välkomna till Österlen lyser ni som har möjlighet till det.

Du har väl röstat du som tittar in, till höger här menar jag. Tack på förhand.

Matte och husse har varit borta ett tag. Jag fick inte följa med. Husse åkte med mig till min födelseby.

Jag hade jättekul där. Jag träffade min bror också. Men han gillade inte mig, varför vet jag inte. Jag fick vara hos min mamma och några andra Amrisar. Vi hade jättekul tillsammans. Jag behövde inte ha halsband på mig en ända gång när jag var där. Vi hade ett jättestort fält att springa på.

När kvällarna och nätterna kom fick vi bo inne hos dom som fött upp oss, ja på dagarna också om vi ville.

Vad glad jag blev när matte och husse kom och hämtade mig. Husse var nog lite rädd att jag inte skulle känna igen honom och matte, men se det gjorde jag. Jag hoppade glatt upp i bilen och kände igen mig med en gång när vi kom hem.

Jo, jag glömde nästan att berätta, jag har blivit klippt. Det gjordes medan husse och matte var borta. Hon som födde upp mig och mina bröder och systrar kan det där med klippning och sånt. Men ingen frågade om jag ville ! Det var väl husse o matte som bestämde det. Men jag blev faktiskt riktigt fin. Men kul var det inte. Men jag var duktig sa hon till husse när hon klippte mig. Jag stod nog ganska stilla.

Husse säger ofta att de får inte bli lika låsta som de var tidigare när de hade en annan vovve före mig. Jag skall nog se till att deras förhoppningar införlivas. Det blir nog bäst så. Men nästa gång de skall åka till mina tvåbenta syskon så ska jag få följa med. Jag har ju aldrig sett dom. Det är på tiden, tycker jag. Vi skall åka bil då, säger husse.

Å jag älskar ju att åka bil. Där har jag en egen bur och en jätteskön dyna med en lurvig filt som jag bökar ihop precis som jag vill ha den. Å till våren och sommaren skall vi ut med husvagnen. Det luktar matte o husse i den, det har jag redan tagit reda på, men vad man gör i den, vet jag inte.

Men nu är jag hemma igen och trivs jättebra. Min matte och husse gillar verkligen mig, det känner jag.

Bilden är på mig före och efter klippningen, Fin va ????

Besöket i Sthlm är förknippat med besök hos barn och barnbarn. Så är det alltid numera sedan vi flyttat till Österlen. Det är naturligtvis en självklarhet.

Det finns något speciellt i att inte bo så nära. Man träffas inte så ofta som tidigare, man tar numer vara på stunden mer än förr.

Frun och jag hade en heldag med de våra. Tunnelbanan gick 09.10 och vi var tillbaka 23.00 Det kallar jag heldag.

För mig var det en ny upplevelse att åka kommunalt. Jag är och har alltid varit en bilmänniska och har alltid haft bilen med. Men den här gången skulle T bana, buss o s v provas. Gick förvånansvärt smidigt ändå.

Frun som är en van pendlare guidade i T banan med vana steg, pågen gick efter som en annan Mårten.

Det blev några promenader i det soliga vädret som Sthlm ändå bjöd på. Hötorget fick ett besök till och Norra Bantorget med Monumentet över Branting. Hötorget är liksom hjärtat av stan, tycker jag i alla fall. Gamla stan är nog hjärtat för många Sthlmsbesökare, men det hanns inte med den här gången.

Några restaurangbesök blev det också. Bl a en krog på Kungsgatan. Jag fattar inte att alla matställen går runt i stan. De är ju så många. För att inte tal om alla kaffeställen som dyker upp som svampar ur jorden.

Hemresan gick förträffligt. Med ett undantag. Pågatåget 19.19 från Malmö var 10 min försenat. Inget att tala om, eller hur?

Anledning, olycka.

Kunde inte låta bli att fråga tågvärden när hon skulle kolla biljetterna vad för sorts olycka det varit.

Någon hade försökt att ta sig av daga, fick jag till svar, men tilltaget hade misslyckats. Tur för föraren också, sa tågvärden.

Tänk ändå så mycket man har att vara tacksam för. Tänk så många olyckliga människor det ändå finns. Tänk så mycket otäckt som händer, som man inte har en aning om, om man inte frågar.

Jag tackar i alla fall min Gud för en trevlig vecka med barn och barnbarn, nära och kära och My Fair Lady. Det du Gud är inte alla förunnat.

Vad har jag då att säga om Sthlm nu som turist och inte som boende i staden. Det var i och för sig många år sedan jag bodde i själva stadskärnan. Men Sthlm förr och nu går inte att jämföra.

Den stad som jag känner från skoltiden och ungdomsåren finns inte mer.

Den senare tiden bodde jag i förorten, som så många andra gjorde.

Vad har då förändrats. Mycket, av naturliga skäl. Staden förändras med årtiondena som alla samhällen gör. Men på något underligt vis så behåller man skönheten av stan. Troligen beroende på att Stockholm är staden där sött och salt vatten möts. En promenad längs Karlbergskanalen från Karlberg mot Stadshuset är verkligen vackert.

Den här gången kom vi till stan med tåg. På något underligt vis gillar jag Sthlms Central. Myller av folk förvisso, men folket ska någonstans hela tiden, jobbet, ut på resa, med T banan, eller kanske ingenstans.

Många har nog sin värmande tillflyktsort till Centralen. Polisen och vakter av olika slag har nog fullt upp att mota ut hemlösa människor. Stan har utan tvekan blivit hårdare för människor utan husrum.

Hötorget med sina stånd var verkligen en syn så här års. Massor av blommor, massor av svamp. Kommersen var som vanligt livlig och säljarna skrek ut sina erbjudanden bara man närmade sig stånden.

Sthlm mina drömmars stad, förblir en dröm. Om jag längtar tillbaka ? Nä, inte ett dugg. Den stad jag växte upp i finns inte längre. Staden är en stor svällande myrstack av människor som springer och knuffas i T banan, efter bussar och pendeltåg, även om nästa kommer om 3 minuter. Stressen tar överhand i vardagen, men det vackra tar ingen från henne ”staden mellan broarna, Mälardrottningen”, eller vad vi nu kallar Stockholm.

Fortsättning följer.

Hallå i stugorna.

Här är jag då igen framför datorn för att försöka få ihop några rader efter en vecka i huvudstaden.

En vecka som var fylld med trevligheter.

My Fair Lady, en strålande föreställning. Jag förstår att den gått så länge som den har gjort, med fulla hus varje kväll.

Jag har sett den tidigare för mycket länge sedan, men utan att jämföra så var den här uppsättningen lika bra.

På tal om bra, man hade inte gjort om den. Handling, kläder och hela föreställningen var verkligen 1912 som ursprunget. Det var musikal när den är som allra bäst.

Om jag säger att den var värd var enda krona, ja då ljuger jag inte. Men det är klart, man måste ju gilla musikteater förstås, men det gör jag och ensemblen med Tommy Körberg i spetsen var toppen.

Mycket mer hände naturligtvis under veckan, återkommer om det.

Nu blir det snart sängen. Att vara ute på turné en vecka med händelser från tidig morgon till sen kväll varje dag känns. Men skitkul har det varit.

Hallå.

Så är det snart dax. En Sthlmsvecka och My Fair Lady på Oscarsteatern.

Det blir en späckad vecka. Barn, barnbarn, släkt och vänner. Inte i en salig blandning utan i tur och ordning.

Restaurangbesök blir det naturligtvis också och lite lyxliv hoppas jag på.

Så nu blir det uppehåll i bloggandet för en vecka. Men när jag kommer åter så kan jag nog skriva om en hel del, hoppas jag på.

Ha det bra där ute i Sveriges land alla bloggare, nu skall jag uppleva min födelsestad som turist. Ser nog på Sthlm med andra ögon nu än då, jag är övertygad om det.

I dag får man verkligen hålla i hatten, om man nu har någon.

Det viner, det tjuter och regnet slår mot fönstren, ser ut ungefär som slakteributikernas fönster gjorde förr där en vattenridå rann ned.

Jag tycker verkligen synd om alla arrangörer för uteaktiviteter i dag. Jag tänker närmast på Sjöbo dagen som är i dag. Det skulle bl a ordnas med en hundpard, som vi tänkte titta på. Men det går ju inte som det ser ut nu i alla fall. Men under har hänt förr. Det kanske ändrar på sig men prognosen tyder inte på det.

Men varför klaga. De finns de som har det värre än så. Tragisk olycka den där i Asien, var det väl, jordbävningen som skördade så många människoliv. Då är nog vår storm som en liten västanvind mot det.

Ny omröstning, tacksam om du röstar. Tack på förhand.