Vårt Hotell och utsikten från vårt fönster.

Ett jättehotell i hjärtat av staden. 850 rum där hälften hade utsikt mot gatan.

En Prospekt

forts. följer.

Frun har kommit hem, ordningen är återställd. Åsså har kameran kommit så jag kan visa några bilder från vår S:t Petersburgs resa.

Färden startade i Malmö, närmare bestämt vid Öresundsterminalen. Vid högsäsong vimlar det av bussar här till olika destinationer runt om i Europa.

Efter ett stopp i Ljungby kom vi till Stockholm och Värtahamnen där färjan tog oss till Tallin.

Bilderna är tagna från bussen av förortshus i Tallin.

Från Tallin till Narva och Ryska gränsen. Här vid gränsövergången tog det tid, vill jag lova. En verkligt noggrann koll av både buss och resenärer. Först på den Estniska sidan och sedan en lika dan på den Ryska.

Sent på kvällen kom vi till vårt hotell i S:t Petersburg, Hotell Moskva.

Fortsättning följer.

Jag har sett och också deltagit med en liten slant till Världens barn. Jag gissar att behovet är enormt som det ser ut på vissa platser på vårt klot. Jag tror att vi Svenskar gav en rejäl slant.

Men så slog det mig, barnfattigdom i Sverige. Det har vi hört om det senaste åren. Barn som far illa i Sverige. Varför ingen insamling till våra egna? Varför?

Är vi för stolta att tillstå att vi i vårt land har barn som har det svårt. Ett land som Reinfeldt o & står och skryter med att vi har Europas bästa ekonomi. Men tydligen är ekonomin inte för alla.

Räcker det med pengarna som Majblomman skrapar ihop, tror inte det !

När man kollar runt lite på olika sidor på nätet, bloggar å liknande så ser man att så mycket går ut på sex och på utseende.

Reklamen på betalkanalerna på TV t ex. Krämen som tar bort rynkorna på en vecka och knappt det. Å så är modellen högst 25. Hur är trovärdigheten ?

Kollar man på en 12/15 åringens blogg så är det mycket om kläder och sex.

-Var det så förr ?

Vi pratar ofta om att jämföra förr och nu, åtminstone i min generation och äldre . Jag menar att det går inte att jämföra av olika skäl. En orsak är den digitala utvecklingen och med det en helt annan tillgång på uppgifter och bilder av olika slag.

Bloggar fanns ju över huvud taget inte förr. Första så kallade bloggen kom 1996, det är 16 år sedan.

Vi har alltid levt i en föränderlig värld. Tekniskt som moraliskt. Men vi kan nog konstatera ett sedan datorn blev var mans pryl så har allt förändrats.

-Till det bättre?

Ja självklart på många sätt. Men har moralen hängt med utvecklingen? Eller är moralen en färskvara som ska omförhandlas med jämna mellanrum.

Etik och moral pratas det om som i grunden är en politisk fråga. Enl. mig så har begreppen förändrats över tid.

Kyrkan har fått mindre makt över församlingen och dess moralpredikningar är inte efter den politiska måttstocken som vi nu har i Sverige.

Den så kallade kärnfamiljen (man och kvinna) är ingen måttstock längre på hur livet ska levas mellan två människor.

HBT är nu mer legalt än tidigare och man kan som två män eller två kvinnor gifta sig och adoptera barn.

Det är bara 39 år sedan som homosexuella levde farligt och betraktades som kriminella. Var i satt etiken och moralen i det.

T o m Kristdemokraterna godkänner detta. Ja, nog är etik och moral en färskvara och en politisk fråga.

Den snabba informationen som det digitala samhället givit, ställer större krav på alla människor.

Det är därför som så många seniorer vill lära sig och ta del av ”den nya tekniken”, som kommit för att stanna och som tillför så oerhört mycket. Det gäller ju att hänga med.

Självklart så följer den utvecklingen med betr. sex, precis som allt annat. Hela samhället har blivit frigjort på alla plan.

Nu gäller det att sticka ut och ta för sig. Dom som lever i det förgångna och vägrar att förstå det ”nya” är slagna till att förlora.

Man måste tänka efter mycket mer i dag än i går. För det jag skriver kan leva kvar i den digitala

världen. Ett handskrivet brev kan man alltid förstöra.

Utvecklingen går med en rasande fart på alla plan. Snabbare än någonsin. Därför kan vi inte jämföra förr och nu. Om vi ändå tycker att det var bättre förr, så är det en helt annan fråga.

Nu har diskussionerna startat igen om farliga hundar. Såg Debatt på TV i veckan. Jag kan inte hjälpa att jag tycker att samtalet startar i fel ände.

Alla hundar kan vara farliga inte bara de så kallade kamphundarna. Men det är klart, en kamphund inger mer respekt än en liten tax. Men har man blivit biten av en tax så vet man var dom kan åstadkomma också. Jag tror man ska börja diskussionen med att se vad är det för ägare bakom kopplet.

De här två bryr sig inte inte, jag lovar !

Vargen i Skurup, om han/hon är kvar, håller folket igång, om man nu ska tro tidningarna. Tänk om han har vandrat till ”vår” lilla skog? Ja, tänk om !

Har i Tisdags avslutades en grundkurs i datoranvändning. Alla tyckte att kursen hade varit bra. Bara för mig att tacka och ta emot.

På Tisdag startar jag upp en nybörjarkurs i Släktforskning. Åtta deltagare ska introduceras i släktforskningens labyrinter. Datasalen som jag har till mitt förfogande har just åtta datorplatser, så med andra ord blir det fullt hus.

Fem ggr ska vi hålla på, ska bli intressant att se efter dessa gånger hur många som kommer att fortsätta. Intresse finns säkert hos många människor för släktforskning, men om tålamodet med allt letande tryter så kanske intresset svalnar. Vi får se.

Jaha, så har vi fått en varg till Skåne också, närmare bestämt i Skurups kommun. Den slog till i en av Skånes fårtätades områden. Enligt TV och tidningar har han bitit ihjäl 30 får.

Det var ett tag sedan sist som en varg var synlig här i landskapet.

-Och reaktionerna?

-Ja, delade, vill jag påstå.

Förra gången så fann dom vargen, bedövade den och transporterade den till norra Dalarna. Vi får se hur det kommer att sluta den här gången.

Det jag hade hört införlivades. Stan är en pärla. Ett säkert smycke i det stora landet Ryssland.

Vi såg lite av landet också. Sträckan mellan Narva och S:t Petersburg och vägsträckan mot Finska gränsen. Med utgångspunkt av vad jag såg så var det som dag och natt mellan stad och landsbyggd. Hur det ser ut i andra städer och övriga Ryssland har jag naturligtvis ingen aning om. Landskapet är vackert medan byggnader på landsbygden såg ruffigt ut.

Den stora frågan för mig var, hur kan så många lyxbilar finnas då medellönen i Ryssland ligger på ca 10.000 Sv kr. Ja, något bra svar fick jag aldrig av guiden även om hon försökte.

Skatten är rak, alltså lika för alla, 13%.

Synd att jag inte fick kliva in i ett vanligt Ryskt hem. Det hade nog varit intressant. Vår guid informerade oss väldigt mycket om den Ryska levnadsstandarden. Ja vad ska man säga, efter en sådan information? Självklart ska man i det läge aldrig jämföra. Men det blir på något sätt oundvikligt.

Sedan Sovjets fall kan man köpa en lägenhet eller som tidigare hyra av staten. En normal lägenhet i S:t Petersburg är på ca 35 kvm. Hyran skiljer sig beroende på ifall man bor en eller flera personer i lägenheten. Man kan låna pengar i bank till en lägenhet och betala med hög ränta på sju år.

Vi bodde på ett modernt hotell mitt i staden, Moskva Hotell. www.hotel-moscow.ru

I hotellet fanns tre restauranger, affärer och nära till tunnelbana.

Men vad vi däremot fick kliva in i var Tsar tidens boningar. Vinterpalatset som numer är ett museum men beboddes tidigare av Tsar familjen före 1917.

Katarina den storas sommarstuga på så här många kvm och fasaden är 300 m lång.

Peter-Paul katedralen besöktes där alla Tsarer är begravda.

Mariinsky teatern, stans operahus besöktes med en föreställning av baletten Svansjön.

De flesta kyrkors lökkupoler och palats var guldförgyllda både in och utvändigt. Vi besökte också en Gudstjänst kl. 18.00 på egen hand. Kyrkan låg mitt över torget från vårt hotell. Mycket folk strömmade till efter deras arbetsdag. Mycket intressant att se den Ryskortodoxa kyrkans seder och bruk.

Det var stor skillnad på ritualerna mot våran och hur folk gjorde. Inga stolar eller bänkar att sitta på, man stod under hela akten. Man korssade sig, man bugade gång på gång. Redan 20 meter före kyrkobyggnaden startade ritualen. Mycket unga människor såg jag men även äldre naturligtvis. Man kom och gick under högmässan som enligt uppgift pågick i tre timmar. Man gick fram till en viss ikon för att sedan gå ut.

En av besökarna av de något yngre kvinnorna sågs senare i hotellets lobby och kaffe, undrar om hon fick något napp. Detta pågick öppet med hotellets securitas goda minne.

Mycket har vi upplevt och njutit av under tre intensiva dagarna i fem millionersstaden.

(bilder kommer, men kameran är i Sthlm för tillfället)

Att resa och se andra länder är berikande på många sätt.

Hur man reser har väl också betydelse? Jag menar, att resa på egen hand eller resa med en grupp av människor.

Den resan till S:t Petersburg var en sådan resa som jag i alla fall var var glad över att det var med en researrangör. Så mycket som skulle ordnas med före, t ex visum och procedur i tullen. Allt ordnades av reseföretaget betr visumet och proceduren vid tullen av guiden. Att luta sig tillbaka och låta andra jobba har också sina fördelar.

Tullen i Narva blev en liten märklig och lite kuslig erfarenhet.

Långa köer av lastbilar, bussar och personbilar kantade infarten till tullen. Guiden berättade att tullövergången för en lastbil kan ta flera dagar för att komma in eller ut.

Först den Estländska tullen.

Väl i tullen lät de oss sitta i bussen i ca 45 min med avstängd motor. Undersökning av bussen med olika instrument samt knarkhund. En tulltjänstekvinna kom in för att kolla våra pass. Hon såg mera ut som en robot när hon granskade var och en. Sedan fick vi fylla i en deklaration om oss själva hur länge och varför vi skulle till Ryssland. Den ena delen skulle lämnas till den Ryska tullen när vi kom dit och den andra delen skulle ligga i passet för att lämnas när vi åkte ut ur landet. Äntligen så var det dax att köra till den Ryska tullen. En sträcka på kanske 500 meter.

Ryska tullen.

Här fick vi stiga av och ta våra väskor och gå till tullhuset. Varje väska genomlystes och vi fick gå igenom en detektor. Tullpersonal granskade oss minutiöst och det såg ut som han lusläste passet.

Bussen som nu var tom på folk och väskor körde över en ”smörjgrop” för besiktning av underredet. Åter en hund släpptes in i bussen för att kolla att inget ohälsosamt fans ombord. Det tog ca en timme och femton minuter för Ryska tullen att kolla gruppen och fordonet.

Två timmar hade nu gått och äntligen var vi i Ryssland.

Det finns säkert en förklaring till varför man håller på så här vid gränsövergångarna till Ryssland. Eller kan det vara en kvarleva från gamla Sovjettiden? Oavsett så är det ganska kul att varit med om det hela, även om tillvägagångssättet verkade en aning i överkant.

När vi på hemväg och skulle passera den Finska gränsövergången gick det betydligt smidigare. Men det är klart, vi är EU medborgare i Svensk buss, så här behövde vi bara visa upp passen. Men före Finska tullen skulle den Ryska passeras, just det, tro det eller ej, samma intensiva koll ut som in.