Stan är full av folk, det är marknadsdag. Men det var inte marknaden det här inlägget skulle handla utom om något helt annat.

-När du går ut med Hampus, sa frun, så kolla om det inte sitter en katt under bilen. Men inte sjutton sitter en katt kvar så länge under en bil, sa jag ca en timme senare.

Hugo hade reagerat när de skulle gå ut. Katter är ingen bra lekkamrat, enligt Hugo.

Jag gick ut med Hampus och han reagerade han också. Märkligt tänkte jag, katter brukar inte sitta under bilar i timmar.

Efter ytterligare någon timme var det dags att köra med bilen. Jag böjde mig ned och fick se en stor katt, trodde jag, under bilen nära motorn. Jag försökte göra katten uppmärksam på att nu ska vi ut och åka, så flytta på dig. Ingen reaktion. Jag plockade in vovvarna i bilen och startade motorn. Ingen katt syntes till. Skönt tänkte jag, han blev väl rädd av att motorn startade och stack. Jag backade ca två meter, framför bilen står en vettskrämd Grävling, men bara i några sekunder, sedan lommade den iväg längst gatan mot grönområdet som ligger en bit bort.

-Fram med kameran, ropade frun. Men som så många ggr tidigare så är kameran på fel plats då det händer.

Jag gissar att han kommit fel under natten och tagit platsen under vår bil som natthärbärge. Men snacka om att vi blev paffa. En grävling i denna miljö. Han hade nog haft fel på radarn den gångna natten, så måste det ha varit.

Ibland undrar någon, varför reser ni så mycket, trivs ni inte hemma?

Tja, vad svarar man på det. Självklart trivs vi i vårt hem!

I år råkade det bli så att vår Englandsresa i slutet av april var planerad sedan tidigare tillsammans med goa vänner liksom vår Italienresa som skulle ske detta år och inte under högsäsong.

Det fina i kråksången är att vi inte behöver och vill inte resa i högsäsong. Därför blev det en aning tätt på given mellan dessa två resorna. Men vad gör det. Hemmet står kvar och tids nog blir vi sittande där när höst och vintern kommer.

Att det är semestertider märks tydligt, speciellt när man är ute och kör på vägarna.

Vi var till Ödåkra i Lördags, många fritidsfordon körde vi om och mötte. Vi var bortbjudna på middag. Å vilken middag det blev sen. Härligt att sätta sig till dukat bord och frossa i olika läckerheter.

Så igår var det marknadsdaggs igen. Den här gången i Degeberga. Har inte hunnit fixa några bilder ännu men variationen från förra inlägget är inte så stort. Många knallar var det och många kände jag igen från Smedtorps marknad.

Det blev inga inköp för vår del. Men en grillad med bröd vart det, det liksom hör till ett besök på marknaden.

Nu väntar vi bara på att marknaden ska komma hit. Den kan man inte missa av en anledning, den upptar hela stan.

Den här månaden Juli, är marknadernas månad. Smedstorps marknad har redan varit. Faktiskt större än förra året.

Jag har nog skrivit tidigare att har man varit på en marknad så har man varit på alla. Men hur än det är så går man ändå när det blir marknadsdag i byn eller i någon närbelägen by.

Nu är det bara att vänta på Kiviks marknad och sedan kommer dom till vår lilla stad den 18 Juli.

Nåväl, Smedstorps marknad var riktigt bra, smarriga munkar i olika dimensioner för att inte tala om allt godis som fanns att köpa. Jo, remmarna var goda, för goda, de tog slut snabbt, vill jag lova.

Efter marknaden körde vi till stranden söder om Ystad så att vovvarna kunde få sträcka ut lite.

I dag blåser det av bara den. Något svalare också. Men halva dagen har jag suttit inne på kommunhuset och varit fritidspolitiker i Byggnadsnämnden. Ett extra möte så här mitt i sommaren, jo en få tacke.

Fina, varma, soliga dagar har vi nu. Ingen tid för bloggen precis.

Jag kan verkligen rekommendera Kiviks Musteri om ni är på Österlen. Vi har varit där många ggr men det är långt mellan gångerna. Vi gjorde ett besök i veckan en regntung dag.

Butiken var förändrad sedan vi var där senast. Likaså hade de byggt ett museum om tillverkningen av must och ädlare drycker, ett museum som var intressant att titta på. Presentbutiken liksom restaurangen är också värt ett besök.

Kivik samhälle är också mysigt att strosa omkring i och avsluta rundvandringen i hamnen och kanske ta en sillamacka hos Buhres fisk. Äppeltavlan får vi vänta på till hösten. Den är ju placerad nere i hamnen.

Nu har vi varit hemma en vecka. En vecka av regn och låga temperaturer. Vad säger man om det då? Om vad jag säger passar nog inte i skrift men nog är det för bedrövligt att inte det kan bli riktig sommar. I skrivande stund försöker solen titta fram, men bara 15 grader? Nu är vi ändå inne i högsommarmånaden. Men det är inte mycket man kan göra åt vädrets makter.

En fördel med regnet var ändå att våra blommor i trädgården klarat sig riktigt bra madens vi varit borta. Likaså krukväxterna som vi satte ut på innergården.

Almedalsveckan är igång. Har inte följt den så noga. Men det är väl nu som politikerjippot är som störst. Har sett lite bara i nyhetssändningarna på TV. Tänk ändå så stort detta jippo har blivit som Olof Palme en gång startade från ett lastbilsflak.

Efter en vecka så var det ändå dags att köra vidare. Enligt planen så var vi försenad med en vecka. Men vad gjorde det, efter en sån fin vistelse i Cavallino.

Nästa stad vi skulle besöka var Bologna. En stad som drabbades av jordbävning förra året. Av detta såg vi inte mycket av. Vi var säkert inte på de platser som varit utsatta.

Campingen låg straxt utför staden med en bra bussförbindelse in till centrum. Här stannade vi i två dygn. Hade kunnat stanna längre även här, men hur än det är så rinner tiden iväg och vägen hem är lika lång som nedresan. Bologna är en storstad. Jag vet inte, men är städerna inte ganska lika ändå, med undantag av Venedig. Men varje stad har väl sitt men städerna i Italien är gamla och historiskt värdefulla.

Nu var det läge att tänka på tillbakaklättringen via Brennerpasset och Tyskland igen. Men först skulle vi stanna en natt i Bolzano i Sydtyrolen. Även här bjöds det på fantastiska scenerier då campingen låg i en dal mellan mäktiga berg.

Vi hade tänkt oss en resa längre söderut vid köksbordet hemma då vi satt och planerade. Men så blev det inte den här gången. Man kan inte vara borta hur länge som helst. Det blev ändå 23 dagar av många fina minnen och otroligt vackra och varierande landskap.

Avslutar denna lilla redovisning av vår resa med bilder från färjelägret. Vi passerade detta både till och frånbakavägen.

Det jag skulle vilja tillägga är att campingplatserna vi varit på i Italien och Tyskland står i en klass för sig, inte att förglömma Natterer see i Österrike. Jag har också fått det bekräftat av andra som menar lika dant.

Hög klass på servicehusen, de flesta med egen restaurang och vissa med pool.

De Svenska campingarna som vi besökt är bra, t o m mycket fina men slår inte dessa på kontinenten. Att många utomlands har restaurang kanske beror på att flertalet campare går ut och äter där än vi Svenskar gör, något måste det ändå bero på. Kanske en kulturell skillnad. 

I dag har det regnat här hela dagen, inte utan att jag ”Längtar till Italien till Italiens sköna strand där små citroner gula där växa upp på strand” som skalden skrev.