Vi kom till London/Heathrow via Köpenhamn/Kastrup. Två stora flygplatser. Kastrup har jag varit på tidigare men aldrig Heathrow. Den sistnämnda blev en mindre chock. Kan en flygplats verkligen vara så stor? Uppenbarligen!

Vi hade god tid på oss både på in och utresan. Som tur var, höll jag på att säga, för att gå långt det fick vi verkligen göra för att komma på rätt flyg.

Säkerhetskontrollen är hög på båda flygplatserna. För mig som flyger så sällan numera blev det en upplevelse som andra tidigare bara har berättat för mig om. Av med skorna, bort med kavaj, livrem och Gud vet vad. Tur att man inte tappade byxorna, hur skulle det sett ut? Där stod vi då, män som kvinnor, avklädda och utlämnade för säkerhetsvakternas granskade ögon.

”Men det är för min och andra resenärers säkerhet”, sa jag till mig själv och till min fru, som tyckte att situationen var en aning påträngande.

Döm om min förvåning, frun fastnade i säkerhetskontrollen. På grund av en vattenflaska, visade det sig några minuter senare. Å inte hade vi läst tillräckligt noggrant om att bl a vattenflaskor inte får medtagas genom kontrollen. Ack ja, man lär så länge man lever.

Flygresorna gick bra. Min olust för flygningar försvann när jag väl satt där som en sardin i en burk. Jag vet, att flyga är säkert men bekvämt vet i f.n Men jag kände aldrig någon olust där jag satt emellan min fru och en läsande tuggummituggande tonårstjej som verkade som hon inte gjort något annat än att flyga, på väg till London. 

Väl framme på Heathrow stod våra reskamrater i ankomsthallen och väntade. De hade kommit från Arlanda tjugo minuter tidigare.

Mötet blev som alltid kärvänligt och damerna skulle direkt ha en ”  a cup of tea ” i baren, vi män tog kaffe, en latte för säkerhets skull. Bäst att starta lugnt.

Därefter var det dax att fixa fram ett Oysterkort. Ett kort som laddas med £ och sedan var det bara att ta tunnelbanan till London.

Forts. följer. 

Hemma igen efter sjutton dagar i England.

Intrycken är många och svårt att veta vad jag ska börja i för ende. Men varför inte ta det i kronologisk ordning.

London, ett myller av folk av varierande nationaliteter. Tur att jag hade förbokat till de aktiviteter som vi villa se och som vi missade förra gången. Men förbokat hade naturligtvis andra också gjort, men vi slapp i alla fall de längsta köerna.

Mamma Mia var en fantastisk föreställning på Novello teatern. Fullsatt i salongen efter så många år som den spelats där. En stor upplevelse, måste jag säga.

Nu ska jag samla mig för fler upplevelser att berätta om i nästa inlägg.

Det finns fler saker att göra än att sitta framför skärmen efter sjutton dagar utanför hemmet.

Forts. följer.

2011 var vi i England/Skottland senast. Då, en bilresa genom landet norrut. Med bil ser man väldigt mycket och kan ta dagen som den kommer. Vi var som högst upp i Skottland till Isle of skye.

Den här gången ska vi inte ha egen bil med oss. Det blir i stället flyg till London och tåg till Cornwall närmare bestämt till staden Plymouth från den legendariska Paddington station. Där står en hyrbil till vårt förfogande. Med bilen ska vi ta oss till Newquay där rum är bokade för tre nätter. Sedan står det i stjärnorna vart vi för kosan.

Men Cornwall ska utforskas grundligt är det tänkt.

Men före allt detta så ska vi vara i London i tre dygn och bl a se Mamma mia på Novello teatre en kväll.

Nu hoppas vi på bra väder. Förra gången (2011) hade vi verkligen tur. Sol och varmt nästan varje dag. Vi får se vilken tur vi har den här gången. Men garderad måste man vara med både paraply och regnponcho.

Kameran är trimmad och laddad och ligger redan i väskan. Vore ju förargligt om den skulle glömmas bort.

Så det blir nog säkert bilder från resan i min blogg i mitten av Maj.

För övrigt har jag tränat av bara he..te i flera dagar med armarna utsträckta och med orden, ”jag är inte rädd att flyga”, om det hjälper återstår att se   .

Solen! Efter en dimmig morgon så kommer hon, solen! För visst är solen en hon? Kan inte vara något annat, eller hur? Hen, vad är det för d..la påhitt. Undrar varför inte han och hon får vara för just vad det är.

I dag ska husbilen städas invändigt, sängar ska bäddas, vatten ska fyllas på och vatten och värmesystemen ska provköras. Husgeråd ska på plats o s v. Ett vårtecken om något om än tre veckor sent.

Engelsmännen är fenomenala på att göra deckare likaså Danskarna. Såg den unge Morse i går på SVT1. Ja dom kan dom, Engelsmännen. Å i kväll sista avsnittet av Danska Brottet. Den har jag tyvärr inte kunnat följa i alla de 10 avsnitten. Tyvärr är så många avsnitt för många för att kunna följa tycker jag. Det finns annat än TV också.

Så har Socialdemokraterna fått problem med Omar Mustafa. Läste i dag på DN på nätet att han lämnar alla uppdrag i partiet efter ett möte med S i Sthlm. Tro mig, det här kommer det att pratas om, var så säker.

Så är jag kallad till möte på Måndag kväll i vår Arbetarkommun för några akuta frågor på det lokala planet. Ja, det rör på sig över allt.

Trevlig Söndag.

Äntligen, ett fint vårregn strilar ned från skyn. Tempen ligger runt 5 plus, bra för de sista snöhögarna, om det nu finns några!

Nu visar sig snödroppar, vårgäck och krokus igen som gömdes av snön som kom veckan före påsk. Vi har faktiskt julrosor som blommar nu på innergården.

Får det här vädret fortsätta med plusgrader lite regn och solvärme så kommer det bara att explodera i naturen.

Vovvarna föredrar stugvärmen en regndag som denna. Så sköt att ligga i soffan och bara mysa.

Jag hämtade husbilen i går från service.

Stor service var det och stort pris blev det också. Hur brukar det heta, ”att ligga på topp kostar”, eller något i den stilen.

Jag kunde inte låta bli att köra en lite längre sväng efter jag löst ut bilen. Den gick som en klocka. Nu återstår ”vårt” jobb, rengöring och utrustning, sedan är det bara att åk på nya äventyr.

Det blir väl några kortare rundor här i Sydsverige med några övernattningar innan den stora turen till Italien. Bäst att kolla allt innan på hemmaplan innan vi ger oss iväg långt ner i Europa.  

Den här vintern har jag praktiserat att vara jägare av småvilt.

Första gången sedan vi kom ner hit så har vi gnagare i garaget. Tur i och för sig att dom stannat där. Den gångna vintern har varit besvärlig, har jag fått veta, beträffande möss och råttor. Nåväl, jag upptäckte detta i garaget ganska sent på vintern. Gillrade fällor och satte ut på de platser jag gissade var strategiskt rätt.

Det ska sägas att jag aldrig sett någon mus eller råtta med mina ögon, bara visitkort och lite rumsterande i vedlåren. Bara tanken på dessa gnagare gör att jag känner en olustig känsla. De är inte välkomna gäster i mitt garage!

Döm om min förvåning när jag kollade fällorna, betet borta och fällorna hade inte löst ut. Satan i gatan, tänkte jag, påt i gen. Samma resultat dagen efter.

Ett samtal med proffsen på området för småviltsjakt, Anticimex gav mig flera tips. De rekommenderade råttgift och en grej man satte i eluttaget.

Grejerna inhandlades och giftet lade jag bredvid fällorna. De åt och mumsade i sig av giftet i tre dygn. Fällorna gav dom hel f.n i. Jag fyllde på av giftet varje morgon men den fjärde morgon behövde jag inte fylla på. Då tolkade jag att min lite märkliga jakt hade givit resultat.

Då aktiverade jag den inhandla elgrejen som ska avge ett ljud som gnagarna inte gillar, allt enligt rekommendationen från proffsjägaren. Nu får vi se om vi slipper de objudna gästerna i garaget. Jag har inte sett några avtryck av dessa gynnare de senaste fjorton dagarna. Så giftet har nog gjort sitt och elgrejen kanske håller dessa gynnare borta. Det är bara att hoppas.