Taget med mobilen. Tur att den var med då jag oftast glömmer kameran hemma.

Varg i sikte, skriker insändarskribenter, lokalradion och reportage i tidningen. Nu sågs vargen i Brösarps trakten hos en bonde vars tackor skulle lamma.

Apropå Varg, för en tid sedan såg jag filmen Varg, med Peter Stormare. Vad säger man, säkert en vinklad berättelse.

Just nu avlöser årsmötena varandra i olika föreningar och organisationer. Det är den tiden nu. Jag håller på så smått att trappa ned. Jag tycker att det finns ett visst ansvar att åta sig ett uppdrag. Tyvärr tänker inte alla så. Det betyder i slutänden att vissa människor finns noterade på ett papper och inget mer. Då är det väl bättre att avstå från start.

Våren har kommit till Österlen på allvar. Rabatterna börjar att bli gröna. Vårtecken noteras i tidningen och i dag presenterades de första blåsipporna med bild och allt.

Som sagt våren har kommit för att stanna, hoppas jag.

Jag har börjat att titta på platser och campingar i Italien.

Det blev ju inget Italien för oss förra säsongen p g a jordbävningen som var i Bologna trakten. Vi var kanske försiktiga i överkant, men bättre det än att utmana ödet, kan jag tycka. Vi får väl se om vi kommer till Toscana den här sommaren. Det vore smutt tycker jag. Så nu hoppas jag att jordens inre håller sig lugn.

Förra årets husbilsresa blev inte fy skam i alla fall med platser som München, S:t Johan, Wien, Prag, Berlin med flera.

Men först nu England och Cornwall i slutet av April.

Vilken härlig Söndag det har varit. Startade med Vasaloppet framför TV. Blir förundrad, varje år, över hur många duktiga skidåkare vi har i det här landet. För att inte prata om eliten i loppet, vilken dramatik.

Efter skidorna tog vi en långpromenad i det vackra vårvädret. I dag kändes det verkligen som vår.

Därefter förberedde vi middagen som bestod av gott kött, stekt svamp med vitlök och en härlig potatisgratäng. Som dessert, chokladpudding med vispad grädde och små maränger därtill. Jag är barnsligt förtjust i chokladpudding. Vilken härlig dag det här blev när våren också visade sig.

Bo Pellnäs skriver i vår lokaltidning emellanåt. Det senaste jag läste av honom var om klädseln hos kvinnor som skyler sitt hår och ansikte. Alltså t ex muslimska kvinnor.

Han jämförde dessa kvinnor med våra för så där 100 till 150 år tillbaka. Utgångspunkten var varför vissa av oss reagerar på burkor, huvudduk o s v. Han menar att de som reagerar kan inte sin egen historia.

Vi hade den traditionen även i vårt land tidigare att t ex kvinnors hår skulle täckas. Detta höll i sig långt in i modern tid speciellt inom våra frikyrkor. Utvecklingen har uppenbarligen inte gått lika snabbt i de muslimska länderna. Allt enligt Pellnäs.

Min reaktion på det här är att det i framtiden kommer att förändras. Alla muslimska kvinnor bär inte slöja. En början kanske på något nytt.

Hur gör vi i 2000 talet då vi som turister besöker en Katolsk kyrka eller Ortodox som kvinna, jo hon skyler sitt hår. I vissa kyrkor kommer man inte in som man i shorts. Man måste skyla sina ben.

Jag besökte en Rysk ortodox kyrka i St. Petersburg förra året. För mig som turist var det som ett bättre skådespel att bara att stå och titta på alla de ritualer som där förekom bland besökarna och alla kvinnor bar huvudduk. Alltså, den sedan som vi hade i vårt land för 150 år sedan lever kvar i många kyrkliga samfund fortfarande.

Ska detta blandas ihop med kyrkans makt eller kvinnans mindre värde? Jag tror hellre på tradition och respekt för den kristna tron.