Prioriteringar.
Det är härligt med meningsskiljaktigheter. Utan olika meningar blir det naturligtvis ingen diskussion.
Glada Katarina svarade mig på ett inlägg betr. ett citat ur vigselakten. Tack alla övriga också, härligt med samtal.
Så här skrev Katarina:
Män och deras prioriteringar!!! Så här är den:
1. Jobbet
2. Hobby/vännerna/huset
3. Barnen
4. Föräldrarna
5. Partnern
Prova att vänd på listan så skulle vi ha lagom arbetande män med lyckliga familjer.
Slut på citatet.
Jag håller naturligtvis med Glada Katarina i sin åsikt samtidigt som jag träffat allt för många män och kvinnor för den delen, som värderar sitt jobb mycket högt och är deras ända sociala arena, är just jobbet.
Min lista skulle bli :
Partenen.
Barnen
Föräldrarna
Jobbet
Hobby/vänner/huset.
Alltså en prioritering av den egna familjen.
Men vad är det som händer i dag 2009. Jag lyssnar mycket på yngre människor, dels av mina barn men också bland t.ex kamrater i partiet som jag tillhör och i bekantskapskretsen.
Många säger att det är svårt att få tiden att räcka till. Jobbet tar allt mer tid, säger de flesta. (beror naturligtvis på vad de jobbar med).
Barnen tar upp en stor del av den lediga tiden. (småbarnsföräldrar)
Jag tror att tiden är kortare nu än för 20 år sedan. Samhället har förändrats, på gott och ont. Strukturen i vår tillvaro är förändrad. Eller är det så att vi har omvärderat tiden?
Arbetet kräver mer av utövaren i dag. Det som tidigare var fördelat på 3 personer sköts av 1 person i dag.(egen erfarenhet)
Det ställer säkerligen större krav på den enskilde i dag hur det skall prioriteras. Det är väl här den stora knuten ligger så att inte partnern och barnen kommer i kläm.
Samtidigt som många ideella organisationer skriker efter folk. Politiska partier söker efter yngre människor. Idrottsföreningar håller på att gå under för att ideella krafter uteblir.
Ett stort och krävande pussel är det att lägga för många. Vad leder då detta till?
Fakta är (det jag känner till) att föreningslivet går på sparlåga.
Beslutande organ så som politiken består av medelålders män och några medelålders få kvinnor. Detta är av ondo då frågorna gäller kommunernas, landstingens och Sveriges framtid.
Utan tillväxt av yngre inom politiken är ett hot mot vår demokrati.
Men att prioritera bort familjen för ideella verksamheter går inte i hop naturligtvis.
Vad måste då till för att få harmoniska familjer, där familjeliv och föreningsliv går ihop. Det är den stora frågan jag ställer i dag?
Välkomna!!
GladaKatarina
10 mars 2009 17:12
Givetvis tycker även jag att barnen skall komma högre upp på min lista, om man vänder den. :-)
Varför har man familj? Jag var fullt inställd att bilda familj för 10-15 år sedan - och familjen hade definitivt kommit först. Men jag drog mig ur - det kändes fel. Tyvärr är jag glad för det idag. Jag säger tyvärr; Sverige är ett HÅRT land för barn idag!
Och vad mening är det att 1 gör 3 personers jobb? Det behöver inte bli ett nytt Sovjet där 3 gör 1 persons jobb, inte alls. Men service är på utdöende i Sverige.
Det är säkert inte bra att sänka arbetsgivaravgiften för mycket - många skulle säkert inte anställa fler eller höja lönerna bara för det - men att underlätta för företagen att anställa fler är nog i längden ofrånkomligt, särskilt som vi nu är med i EU.
Och i långa loppet är det väl ändå bättre att folk har jobb??
http://gladakatarina.bloggagratis.se
Magnus
10 mars 2009 18:28
Hm..har svårt att tro att många män prioriterar sina föräldrar före sin partner.
Sen är ju frågan vad som egentligen menas med de listor ni har gjort upp. Vad menas med att prioritera något eller någon före något annat?
Sen när det gäller problematiken att få ihop föreningslivet, med familjelivet, med arbetslivet. Där borde väl du ha några bra förslag...har inte sossarna några bra ideer, du som är verksam innom politiken. Frågan borde ju behandlas kan man tycka ?
:)
Du har ju din chans att sälja in det röda partiet nu, ta den !
http://mj.bloggagratis.se
Sanna
10 mars 2009 20:25
Det känns som jag halkade in på ett bananskal och detta verkar vara något jag inte känner till med listan, tidigare disk. etc.
Skulle jag prioritera den listan du nämnde såg den mer ut som din och utan ett bra nätverk hemma är man inte bra utanför hemmet heller.
Minns när barnen var små att det var en kamp om vem som skulle vara hemma och vårda sjuka barn. Idag tycker jag den jämnvikten är bättre mellan man och kvinna även om jag hört att försäkringskassan efterlyser mera pappor i vårdförhållandet.
Lyckliga i hemmet och lyckliga på jobbet!!! Ja så ser det naturligtvis inte ut för alla. Det kanske tom är få som är förunnade att vara lyckliga på två håll. Rullar det bara in pengar så man kan existera så kanske man ser mellan fingrarna om jobbet sedan inte är av bästa kvalité.
Jag tror att man ska vara glad för att ha ett jobb idag. Ett jobb som ger inkomst som gör att man kan bo bra och äta sig mätt. En trygghet!
Sedan kanske man inte längtar dit på måndagsmorgonen men som människa ska man alltid göra det bästa ifrån sig och då kan man vara nöjd med livet!
Att dela föreningslivet med familjen är nog inte det lättaste. Jag tror att både man som kvinna då måste vara engagerade.
Fast vad har jag svamlat om nu...och minns inte din fråga. :)
Ha det gott!
http://sancha
GladaKatarina
10 mars 2009 22:01
Magnus, man kan inte lägga hela ansvaret för goda idéer och engagemang på olika organistationer. De har en gång uppstått av den vanliga människans engagemang och kan inte överleva utan den vanliga människans engagemang.
Men idag slukar arbetet så mycket att det inte finns utrymme för detta engagemang, knappt ens ett riktigt familjeliv. Allting blir för många (inte alla) bara måsten. Om man engagerar sig är det för barnens skull eller för statusens skull - istället för att tro på det man gör. (Säger återigen: inte alla.)
Vi kan inte längre tro att "det får kommunen ta, det kan väl idrottsföreningarna hålla i". Färre och färre ställer upp. Kommunerna drar in anslag.
Man tar för givet att det skall funka, för det "har det ju alltid gjort". Helt fel, det tar årtionden att bygga upp något bra, men ibland bara ett år eller mindre för att rasera det.
Det hänger på oss. Ansvar och engagemang, inte bara på jobbet utan även inom familjen och i grannskapet. Då behövs tid.
http://gladakatarina.bloggagratis.se
Magnus
10 mars 2009 22:25
Hallå Katarina :)
Och hur får vi då mer tid?
Ett parti talade t ex tidigare om 6-timmars dagar för alla. Det är detta jag är intresserad av. Finns det tankar inom t ex Sosse-partiet om hur de kan "ordna" mer tid åt folk. Hur vänder vi då denna trend. Nog är det intressant att höra om Sveriges största parti har förslag på det, tycker i alla fall jag (sen är det kanske tveksamt om det är rätt forum att ställa dessa frågor i en blogg) Men bloggägaren är ju verksam inom partiet.
Sen förstår jag naturligtvis att även politiker är "vanliga" människor (med vissa undantag :))
"Kommunerna drar in anslag"...vilka kan påverka kommunerna att INTE göra det. Visst vanliga människor som du och jag. MEN det finns politiker som faktiskt är till för det. Det är väl anledningen till att vi lägger vår röst på dem?
Sen måste jag erkänna att jag helt har missat att allt färre ställer upp inom idrotten...det var en nyhet för mig, någon som vet var uppgifterna/statistiken på det påståendet finns?
http://mj.bloggagratis.se
GladaKatarina
10 mars 2009 22:55
Denna undersökning säger att frivilligarbeten visserligen ökar, cirka halva Sveriges befolkning kan räknas som ideelt arbetande (men det beror ju på vad man lägger för betydelse i arbete och ideelt.) En femtedel engagerar sig i idrottsrörelsen.
http://www.rf.se/ImageVault/Images/id_467/scope_128/ImageVaultHandler.aspx
Samtidigt minskar medlemsantalen inom idrotten och även om kvinnorna engagerar sig alltmer, håller männen i ordförandeskapet.
Vet att många IF:s på Österlen har problem att få folk att komma när det väl gäller att snickra, måla, röja och annat för att verkligen hålla stilen på olika anläggningar. Fler och flre lag slås också ihop, och så blir det ju. Kan inte undvikas.
Saker kommer och går, men man måste värna om det och prata om det, väcka engagemang.
Minns idén om 6-timmars arbetsdag, men de pariter som hade det på förslag har lagt ner det. Minns även enkommunal hemtjänst i Norrland (Umeå tror jag) som införde på försök med samma lön. Stora samhällsvinster! Frisk, nöjd personal, nöjda vårdtagare. Ändå lades försöket ner.
kastrullis
11 mars 2009 08:11
Jag kan inte låta bli att tänka på det något mjukare sjuttital som i mångt och mycket formade den här kastrullen. Det fanns tid på ett annat sätt, det fanns engagemang på ett annat sätt och en omtanke om andra. Dte är sådant som behövs allra mest för att kunna kombinera. Jag åkte tunnelbana varje dag själv MÅNGA stationer MED byte från första klass. Min tio-åriga dotter har åkt buss själv EN gång?! Inte för att jag inte litar på henne, men det är de runt omkring jag inte alls litar på. Och det är ett generellt problem idag, att vi sluter oss inom våra egna kokonger, sköter oss själva och skiter i andra! Det kan inte bli en bra värld då där folk kan engagera sig och bry sig om varandra! Och dessutom; all denna yta... Det viktiga är märket på kläder, väska, skor, sak före person.... BLÄ!!!
//U
http://kastrullapan
Jag hade höga förväntningar på staden och förväntningarna anammades med råge.
Påminner en hel del av Prag, skulle man kunna säga. Fast jag upplevde att Budapest är större. Många vackra hus och parker, breda fina gator och framför allt rent och snyg...
