Nu är det precis ett år sedan som vi var tvungna att avsluta vår älskade vovves liv.
Han finns med oss varje dag i våra tankar.
Men vi har ju en ny liten krabat som också är oss så kär, Hugo pojken.
Men den ena utesluter inte den andra. Giovanni finns alltid i våra hjärtan.
Sanna
17 mars 2010 18:57
Vet precis hur du känner det och man tar ju med sig det bästa och finaste minnet av sina älskade djur och vårdar det ömt. Varje ny individ är precis lika underbar men visst det knyter till om hjärtat när man tänker tillbaka och ögonen tåras.
De är precis lika fina och värdefulla tycker jag och hoppas samtidigt på att du får mycket skoj med Hugo den lilla spjuvern! *ler*
http://www.sancha.bloggplatsen.se
Skogshuldran Titti
17 mars 2010 21:06
Fina pojkar, båda två!
Daisy drar just nu timmerstockar på sin bädd, nöjd efter långpromenad och efterföljande dusch.
Jag ska avsluta min blogg och vill tacka dig för alla varmt humorisitska och uppmuntrande kommentarer!
Kikar nog in här lite då & då.
Om ni har vägarna förbi där jag bor, så skulle det vara kul om ni hörde av er!
(lämnar min mail nå´n gång när jag ser att du har låst kommentaren)
Allt gott och stor kram!
http://skogshuldran.bloggagratis.se
Tintin Belisida
25 mars 2010 11:39
Det blir ju som med ALLA kära vänner, både djur och människor att ingen kan "ersättas" men något nytt kan göra att det känns lättare och ändå "lite annorlunda" också.
http://elisannw.bloggplatsen.se