Hej Fredag.

Något visst med Fredagar. Det tycker väl de flesta.

Den här Fredagen är också lite annorlunda för mig. Gräsänkling. Alltså ensam i huset. Ensam så in i helvete ensam. Ingen vovve som tidigare gjorde att ensamheten inte kändes så märkbar.

För en tid sedan kom en lapp i brevlådan om en 5 dagars resa till Prag. Ett resmål som vi båda så gärna ville åka och besöka.

Jag sa, ”åk du”, hör med din kusin om hon har lust att åka med. Att vi valde denna lösning var att vovven inte skulle behöva komma på något hundpensionat. Han gillade aldrig det. Så vad gör man inte för sina nära och kära. Även om, i det här fallet, det bara är en vovve.

-Åk du och renkondensera lite, så kan vi åka dit en annan gång tillsammans, sa jag.

Så hände det som inte fick hända med vovven. Men det har jag skrivit om tidigare.

Frun var lite tveksam men jag övertalade henne att åka. Sagt och gjort. Tidig Onsdag morgon reste hon.

Men, vad händer då. Bekanta runt om oss ringer och bjuder på middag.

-Du ska väl inte behöva sitta ensam på kvällarna. Kom och ät middag med oss vetja.

Fram med almanackan och boka in. Se där, inte en endaste kväll i ensamhet fram till Söndag då Frun åter är hemma. Det är härligt med verkligt goda vänner.

Jag har hört bland många människor att ensamheten är hemsk.

Är man van att vara två så måste det bli oerhört tomt när den ena försvinner på längre eller kortare tid eller kanske för alltid.

Jag och Frun har mycket aktiviteter för oss var och en för sig. Så en viss vana har det blivit i vårt fall att vi varit ensamma hemma. Men då har vi trotts allt inte varit det. Vovven har alltid funnits där.

Det är märkligt att man kan sakna en hund så mycket. Eller, det är nog det naturligaste i världen.

Blir det då någon ny. Vi får se. Troligtvis lutar det åt det hållet. Men den här sommaren skall vi vara utan. Hur en det är så blir man låst med en hund. Men va fan, en kär låsning är det.

Denna lilla historia skall försöka läsas med Skånsk dialekt.

Greven och förvaltare var ute och gick på ägorna runt slottet.

-Förbaskat grant väder vi har i dag, sa greven.

-Ja, sa förvaltare, men det skulle behövas lite regn nu.

De kom fram till ett stort fält.

-Förbaskad fin råg vi har förvaltaren, sa greven.

-Nä, det är inte råg, sa förvaltaren snabbt.

-Nej för bövelen, sa greven, det är ju vete.

-Nä, sa förvaltaren lika snabbt, greven vet väl vad han äter på Torsdagarna.

-Å fan, är det pannkakor, svarade greven.

Vad mycket elände det är just nu.

Vi har två morgontidningar i det här huset. En lokal tidning, Ystad Allehanda och så Dagens Nyheter.

I båda kan man läsa om svindlerier, girighet, rån, mord, krig, jag har säkert glömt något. Jo, för katten, glasbitar i kyckling från Kronfågel. Var det inte glas i pytt i panna också, eller har jag fått glas på hjärnan.

Till och med serierna tenderar att bli elaka.

Vart är vi på väg?

Säkert tyckte jag så också för 10 - 20 år sedan, man förtränger. Men jag undrar ändå om inte girigheten bland makthavarna, företags topparna, har brett ut sig och tilltagit.

Det började väl på allvar med Percy Barnevik i slutet av 90 talet och hans pensionsavtal i ABB.

Förlikning kom till stånd 2002. Han återbetalade 548 millioner och behöll 353 millioner kronor.

Sug på den karamellen !

De slänger sig med millioner som jag med 10 öringar. Men 10 öringar finns ju inte, nä, millioner finns inte heller för min del!

Jag som hade fått för mig att Barnevik var en ärlig och rekorderlig karl. Det kanske han också var/är men alla dessa millioner.

Oavsätt vem det är, kan en människa göra rätt för så mycket pengar. Nä, jag tror allt bottnar i girighet.

Skulle detta kunna hända mig. Jag är tyvärr benägen att tro att det skulle kunna drabba alla. Ingen säger nej tack till pengar. Ju högre upp i hierarkin man kommer ju högre är ersättningarna. Girigheten smyger sig på.

Därför är det så viktigt med öppenhet och insyn i dessa styrelser som sätter och bestämmer nivåerna på t ex pensionsavtal.

Man kan ju också begära att alla inom styrelserna förstår vad de håller på med och läser och tar del av allt som de skall underteckna.

Nu är AMF på tapeten och Vanja Lundby Wedin.

Undersköterskan som blev LO bas.

Jag kommer ihåg vad Stig Malm sa i någon intervju. ”Detta är det finaste en arbetargrabb kan bli”. Jag tror fullt och fast på vad han sa.

Han föll också p g a girighet. Jag konstaterar att detta är ett mänskligt drag att inte tacka nej till pengar.

Det är regelverket som måste ändras.

Få människor är nog så funtade att de tackar nej till pengar.

Är det arvodena eller intresset för just det här styrelsearbetet som besätter styrelsen.

Vad tror du?

Jag har min åsikt helt klart för mig!

Är det då skillnad på folk och folk. Höger eller vänster. Tror inte det. Får man möjlighet att slafsa i grytorna så gör man det.

Det måste till en sund och klar tanke. Ett regelverk som alla begriper. Regler som har en bred förankring.

En lön som vederbörande kan försvara.

Som det nu är så försöker man att sko sig så mycket man kan. En viss fartblindhet uppstår.

Nyss hemkommen efter en dag som nu slutar i badande sol efter hårda dimmoln som solen puttat väck.

Genomgång av posten gav vid handen att husvagnen skall besiktigas hos Svensk Bilprovning den här våren, före Juni månads utgång.

Måste beställa tid för service och besiktning. Ja nu har våren kommit på riktigt när detta måste ombesörjas.

Vad smidigt man kan beställa tid numera för service och för besiktning. Allt via nätet. Inte undra på att det inte behövs så mycket folk längre på vissa arbetsplatser.

Inget lurande i dag hittills, men bäst att vara på sin vakt ändå. Man vet ju aldrig.

Bäst att passa sig i dag. Risk för att bli lurad.

Ex.

-Åke du skall ringa det här telefonnumret och fråga efter Hans Älg.

-Ok.

Jag ringer upp.

-Skansen, hörs en röst i luren.

-God morgon, säger jag, jag skulle vilja tala med Herr Älg.

-Ni har nog blivit lurad, säger rösten.

-Nä då, säger jag, en kollega sa att jag skulle ringa det här numret.

Det var några år sedan. Men man lär sig med åren.