Dagen efter.

Det är nästan omöjligt att beskriva den känslan som jag har inom mig.

En tomhet som är så stor att det är svårt att beskriva med ord.

Men, jag har känt sorg och saknad tidigare i livet. Men ingen är den andra lik. Eller, man glömmer och förtränger.

Jag har haft flera hundar tidigare så jag borde veta, vara förberedd, komma i håg. Det är märkligt, men jag kommer inte i håg.

Det kanske är så att det blir svårare och svårare ju äldre man blir. Men oavsett, Giovanni husse och matte saknar dig så, vi har inga ord.

Vi vet och på något vis förstår vi, att du nu har lugn och ro. Du var en glad men ändå en ängslig vovve. Din ängslan kom nog från din sjukdom som vi kanske inte riktigt förstod.

Med din tillgivenhet och trofasthet så kamouflerade du din ängslan även om den lös igenom vid vissa tillfällen.

Nu får nu springa fritt på andra fält och stränder än de som du brukar göra. Kanske de ser lika danna ut. Tänk om du kunde komma och berätta som du gjorde förr.

Du var bra på att visa oss platser som du tyckte om. Med oss talade du på ditt speciella sätt.

Vår sorg är stor men saknaden är större.

 

GladaKatarina

17 mars 2009 15:23

Tänker på er och önskar att jag kunde förmedla min medkänsla. Stor kram!

http://gladakatarina.bloggagratis.se

 

MissC

17 mars 2009 15:40

Beklagar sorgen!!
Tror inte man kan förbereda sig eller att det skulle underlätta pga tidigare erfarenheter.. Sorgen å saknaden är ju lika påtaglig oavsett antal ggr tror jag. Då man fäst sig vid någon! Han har ju vart er familjemedlem.
Han hade det bra hos er & han har det bra nu också.

http://missc.bloggagratis.se

 

Sanna

17 mars 2009 20:11

Så vackert skrivet om din hund. Själen lever ju vidare och jag tror inte hunden kan ha haft det bättre i sitt liv än hos er.

Man fäster sig vid sina djur och underligt vore det väl annars. De blir lite som ens barn.

Jättefina bilder du visar här och hunden ser verkligen fin och snäll ut.

Varm kram från mig!

 

stort och smått

19 mars 2009 21:30

Jag beklagar. Det är så sorgligt att behöva avliva ett älskat djur...
En tröst är ju att han har det bra nu.

http://agneta.bloggagratis.se

 

Tintin Belisida

17 mars 2010 12:37

Jag hade ju inte börjat blogga den här dagen. Men jag älskar djur och tycker att inlägget är så otroligt vackert och gripande. Det finns ju olika sorters sort också och det går aldrig att "värdera" sorg. Den kan minskas med tiden men saknaden finns nog där för alltid på något sätt. Oavsett om det handlar om ett djur eller en människa (som ju i och för sig är ett däggDJUR) finns det väl stunder och perioder då saknaden och/eller sorgen blir mer påtaglig.

http://elisannw.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jag ber att få önska alla bloggvänner en GOD JUL och ETT GOTT NYTT ÅR.   ...

Jag hade höga förväntningar på staden och förväntningarna anammades med råge. Påminner en hel del av Prag, skulle man kunna säga. Fast jag upplevde att Budapest är större. Många vackra hus och parker, breda fina gator och framför allt rent och snyg...

Hej bloggen. Det var länge sedan jag skrev något här. Men jag lever och har hälsan kan man nog säga. Mitt öga får fortsatt behandling på Kristianstad sjukhus med jämna mellanrum. Läkeriet har bromsat upp utvecklingen av sjukdomen vilket är mycket p...

        Trevlig och Glad Påsk önskar jag alla som tittar in på min blogg.      ...

Nu är det klart. Så blev det klart med årets resa med goda vännerna från Sollentuna. Det här året håller vi oss i Sverige. Vi ska göra en kryssning med Birka Cruises från Sthlm som tar oss till Höga kusten, Härnösand och Luleå. Utflykter på båda re...