En reflektion, tillhör jag den generationen som har och har haft det bäst. Nu pratar jag om materiella och sociala saker. Jag menar drabbas man av sjukdom och annat elände så spelar det runt omkring ingen roll.

Ibland kan jag tycka att jag glorifierar tidigare årtionden med fraser som ”att det kanske var bättre förr” i både tal och skrift. Men kan nu konstatera att jag är inte ensam i så fall.

Jag noterar också att väldigt många är rädda, ja helt enkelt rädda, för förändringar. Jag undrar om det är en naturlig del av åldrandet. Eller om nyfikenheten på nyheter/förändringar avtar med åldern.

Jag är dock av den åsikten att nyheter berikar även om förändringen tar lite längre tid att genomföra ju äldre man blir. Jag kan ofta höra, ”det gick precis lika bra förr”.

Sedan har vi livet i övrigt då och nu. Då kanske även jag kan tycka att vissa saker var bättre förr.

Ta 60 talet för att inte prata om 50 talet. Allt pekade uppåt under den här perioden. Alla som gick ut skolan, med eller utan examen fick ett jobb efter skolan. Jobb efter utbildning och kompetens.

Hur ser det ut nu??

När mina far och morföräldrar inte orkade med ”eget” boende så fick man komma på ålderdomshem.

Hur ser det ut nu??

Det finns flera saker som skulle kunna nämnas som har blivit försämrade.

Men som med allt annat så kan man inte stoppa utvecklingen. Men det jag verkligen tycker är att ”vanliga” människor har definitivt fått det sämre nu än då för att inte tala om sjuka, gamla och arbetslösa. Men så har de senaste valen givit vid handen att de partier som prioriterat skattesänkningar före allmänt socialt välstånd har fått flest röster. Så vi har oss själva att skylla. Åtminstone vissa av oss.

I dag stormar det igen här på Österlen. Hoppas att det inte blir lika kraftigt som förra helgen.

Ha en skön helg ni som tittar in.

I går var jag tillsammans med ett trettiotal kommunalpolitiker och representanter från fackföreningen Kommunal.

Dagen skulle avhandla Facket Kommunals värdegrund.

Vi politiska representanter från olika arbetarkommuner från sydost Skåne var där för att lyssna men även delta i olika diskussioner runt ämnet.

Jag lovar, det kokar i leden, vilket nästen aldrig kommer fram i media och till allmänheten i stort.

Vilka är då värdegrunderna.

Här några punkter :

Alla människors lika värde.

Solidaritet.

Frihet.

Demokrati.

Alla var överens om att värdegrunderna måste belysas så att ”alla” vet, eller i vart fall får ta del av informationen.

Ett stort arbete ligger på fackföreningsrörelsen, att se till att alla medlemmar inte bara är medlemmar utan stöder kampen om ett socialistiskt alternativ vid nästa val och röstar därefter.

Det borde alla tjäna på i solidaritetens namn.

Det brukar köra ihop sig så här i slutet av året. Känns lite som ett bokslut som ska göras, fast det har inte ett dugg med det att göra.

Bråda tider är det dock inom partiet. Det ena mötet avlöser det andra. Men har man gett sig med i leken o s v. Budget för nästa år ska presenteras på nästa medlemsmöte, så den, vad det gäller ekonomi, måste vara klar tills dess.

Halvårsmöte hos ABF och styrelsemöte samt cirkelledardagar gör att agendan känns en aning ansträngd.

I morgon ska jag till Eslöv på ett möte men sedan resten av veckan blir det att umgås med vännerna från huvudstaden som kommer på besök. Det kommer att bli avslappat och känns jättekul.

Kanske det blir en planering om en utlandsresa till våren. Det rycktas lite om det. Det var ju så det började för mer än ett och ett halvt år sedan och så blev England/Skottlands resan av i våras. Ja vi får se.

Turerna kring Carema care står på agendan då vi samtalar om allmänpolitiska frågor. Men kan konstatera att problemet är nog mest ett storstadsproblem. Men naturligtvis nog så allvarligt ändå.

Betr. om vår partiordförande Håkan Juholt så är locket på även här i arbetarekommunen, om jag säger så. Partistyrelsen har förtroendet och det rättar vi oss efter och ställer oss snällt i ledet. Så du kära läsare, om du nu orkat läsa så här långt, min åsikt i frågan får du inte här och nu. För jag har ställt mig i ledet jag också och utåt är vi, eller ska vi vara enade. Så är det bara. Men, han i Sigtuna, tror jag det var, hoppade över skaklarna i veckan som du kanske hört. Men det får stå för honom.

Hörde Reinfeldt på TV i kväll.

Han har planer inför framtiden han. Oppositionen, gör något !!!!

När jag låg i det militära så löd kommandot, ”formering till plutoner”. Ni alla i oppositionen formera er, gör något, helst i går. Vi har inte tid med några ”affärer” av något slag.

Nu Juholt har du din livs chans, formera styrkorna i Riksdagen innan plutonen ligger i ”rast, vila”. Manöver !!

Jomänvist, Håken Juholt förstås.

Som aktiv sosse känner jag mig manad att göra en kommentar, åtminstone i min egen blogg. Förhållningssättet till honom i partiet, ja det vet nog varje människa vid det här laget som följt turerna. Partiets högsta beslutande organ har givit honom klartecken. Då är det bara att följa instruktionen och gilla läget.

Men min egen åsikt då ?

Utan tvekan uppförsbacke. För många fel på kort tid har han gjort. Men jag är egentligen av den åsikten att det är på felen man lär sig. Men får en person i Juholts ställning göra så många missar. För mig är det ändå tveksamt. Det är ju som bekant inte bara det här med hyran av lägenheten.

Att han är en bra debattör, det tar ingen ifrån honom. Men han kanske ändå är för vanlig i sin framtoning. Han spinner på humor och sin, nu riksbekanta, mustasch. Det är inget fel att vara humoristisk men det måste också vara substans i budskapen och humorn får inte ta överhand. Men det är klart, han har ju nyligen börjat på sitt nya jobb och hur den tiden har varit, ja det vet vi ju alla.

Jag vill påstå att han som partiledare kan utföra ett bra jobb, men ryggsäcken är nog ganska tung att bära för honom under en lång tid framöver.

Jag tycker också att partistyrelsen hade haft ett ypperligt tillfälle att sätta ned foten och försökt vaska fram en ny person. Men den processen är mödosam och partiledare växer inte på träd om det nu finns någon att tillgå. Valberedningen har ju för inte så länge sedan vaskat och Håkan Juholt blev vald.

Nu är det bara att vänta och se. Det som ändå är viktigast är politiken som ska drivas och den behövliga förnyelsen i partiet. Att Juholt kan presentera den på ett trovärdigt sätt är jag övertygad om. Bara väljarna kan tro på honom efter alla turer, det är det jag är mest orolig för att Juholts ryggsäck är för stor för den stora skara av väljare som ska återvinnas. Varken jag vill eller inte så röstar många människor, allt för många, på person. Personval har kommit för att stanna, det är jag övertygad om.

Men som sagt, uppförsbacke är det och köra nedför kan gå snabbt.

Ytterligare en fadäs Juholt, inte bra.

Uppdrag granskning. (SVT)

Regeringskansliet.

Uppsägningar av personal enl. programmet U G.

Regeringskansliet ska väl i herrans namn gå före som ett gott exempel ??

Stadsministern vill inte kommentera i programmet utan skickar fram en underhuggare.

Det duger inte Herr Stadsminister. Nu får vi se om det blir något efterspel om det här. Lutar åt en katastrof, betr. arbetsrätten och turordningsreglerna som vi har i detta samhälle och som Moderaterna värnar om, påstår dom. Det lutar mot ett spel för gallerierna.

Mina inlägg i bloggen når fler än jag trodde.

I och för sig länkas inläggen över till min sida på Facebook, men ändå. Efter gårdagens inlägg om ”det hårdare samhället” är det flera som ringt mig. Bekanta, som jag inte kunnat drömt om att de var ute på Internet och över huvud taget kände till min blogg. Så nog har Internet stor genomslagskraft. Ämnet i går var tydligen engagerande.

Det jag kunde tänka mig, när jag skrev inlägget i går, är också att beroende på vilken generation man tillhör så har man olika åsikter i frågan. Vilket i sig är ganska naturligt. Har man ett kort perspektiv bakåt så kan man ju inte jämföra. Så är det ju med allt.

Men en gemensam åsikt var nog att ”respekten” har förminskats bland de jag pratade med. Man bryr sig inte längre. Även här kan man utläsa, jag tanken, har tagit överhanden. Med andra ord, vi känslan, är borta.

Det kan ju avläsas i valresultaten efter de två senaste valen. Vi som pratar om gemenskap och solidaritet är ”ute” just nu. Är vi ett utdöende släkte vi som värnar om solidaritet och vi känsla. Nej det tror jag inte. Men onekligen jobbar vi i uppförsbacke.

Men respekt, vad betyder det egentligen. Slår man ordet på Wikipedia så finns det olika betydelser beroende på sammanhanget. Likaså i en ordbok.

-Du ska ha respekt för havet pojk, kommer jag ihåg min morfar sa, när jag var barn och bodde hos mormor och morfar på somrarna. Men han kunde också säga, Du ska ha respekt och hälsa fint på pastorn om du möter honom. Det är här det har gått snett, som jag ser på det.

I det senare fallet skulle jag respektera och nästan vara rädd för pastorn dock inte samma rädsla som för havet.

Ordet respekt, eller aktning, eller vördnad, var passar de in 2011. Tja, vad vet jag utan att bli allt för filosofisk.

Du reformens införande var så sent som 1967. Man skulle säga du till alla människor, ja inte till Kungen förstås, men honom pratar i alla fall jag inte så ofta med, om än alls.

Här började respekten, aktningen, vördnaden att sina. Men ska man inte kunna säga du till en människa utan att det skulle bli något problem ? Problem blev och var det, jag var med så jag vet.

Som det står i någon visa, ”vi som byggde landet...... ”, jag har själv varit med och nedmonterat bl. a respekten.

Men vad har nu allt det här med det ”hårdare samhället” att göra. Jo, saker och ting börjar alltid med något. En fjäder blir till en höna o s v. Kan det vara så enkelt ? Nä, knappast, men en av många pusselbitar vill jag dock lägga i detta pussel varför vårt samhället ser ut som det gör i dag.