Nytt år nya möjligheter.

Så brukar det heta. Men handen på hjärtat, hur ser det ut för de olika möjligheterna. För egen del så hoppas jag på att jag också fortsättningsvis får hålla mig frisk och kry och att läkarna på Kristianstads sjukhus får ordning på mitt högra öga under det här året som nyligen har börjat.

Så var det möjligheterna utanför min lilla svär. Jag vet inte vad jag ska säga, vad ska jag börja med? Världen är oroligare än på mycket länge. Jag måste nog tillstå att jag tycker att det är otäckt. Vad blev det av orden ”och fred på jorden till människorna ett gott behag”. Det är naturligtvis alldeles för enkelt att säga, varför har människan inte lärt sig något under resans gång? Det finns mycket jag kan fundera över och ständigt ställa mig frågan, varför?

Den ena katastrofen efter den andra avlöser varandra. Runt Medelhavet, flyktingströmmarna i Europa, krig både här och där och så toppas det hela med asylsökande människor till vårt land och till andra länder i Europa. Men andra länder i Europa tar inte sitt ansvar.

Jo, förvisso några, Tyskland och Österrika tar tydligen sitt ansvar, men sedan är det skralt med medmänskligheten.

Sverige har visat sin solidaritet. När sedan den Svenska skutan är överfull och i många stycken håller på att kantra, ja då klagas det på det också, att inte vårt land kan göra mer. Oavsett regering, så menar i alla fall jag, att Sverige har gjort mer än vad landet mäktar med.

Till alla som är för fri invandring vill jag bara ställa två enkel frågor.

Hur ska alla dessa människor kunna försörja sig?

Vad ska de bo?

Jag har aldrig hört något svar på dessa två enkla frågor varken från politiken eller den enskillda människan som ropar, kom, kom, kom.

Självklart är jag för att Sverige ska hjälpa människor i nöd. Men vi ska hjälpa inte stjälpa.  EU måste trycka på de länder som inte tar emot några utsatta människor. Hur kan man bara blunda för denna mänskliga katastrof.

I början skrev jag om ”möjligheter”. En möjlighet är, skapa fred i Syrien och mellanöstern. En svår uppgift måhända, men säkert ett ”måste” om 2016 ska bli ett år att räkna med.  

Jag vill önska alla en riktig GOD JUL och ett GOTT NYTT ÅR.

Mitt bloggande har nog kommit av sig lite i slutet av det här året. Men det är bara att spotta upp sig nu på det nya året.

Så här i Adventstider tänder man traditionsenligt ett ljus varje söndag i adventsstaken fram till julafton.

Det andra ljuset tänder vi för advent och partikamraten Göran som begravdes i veckan och Bo, en släkting, som dog samma vecka, båda av cancer. Fy fan för cancer.

Livet är skört även om det lider mot jul.

Får önska alla en trevlig första Advent.

Så mycket det finns att läsa om ämnet ”invandring” på olika sociala medier.  Så många människor som skriver om dagens ”invandring”. Åsikterna är brokiga som en konstnärspalett. Att åsikterna är olika får vi nog acceptera. Vi har yttrandefrihet i vår demokrati.  

Inför valet, förra året, skrev jag i min blogg, att invandrarfrågan skulle bli en av de stora frågorna. I viss mån hade jag fel, men ändå rätt. Det bevingade uttalandet, ” öppna era hjärtan”, det blev startskottet på debatten och sedermera kom den enorma flyktingvågen.

Vi fick via radio, TV, och tidningar se den katastrof som hände och händer i Medelhavet.

Folk skriver och pratar om mer eller mindre invandring till vårt land. Men jag läser sällan eller hör om några tankar om att lösa problemet, nämligen att få slut på krig och förtryck. Så människor slipper fly. Jag gissar att olika ledare försöker. Men resultatet uteblir. EU har kollapsat i flyktingfrågan, så tycker jag i alla fall. Allt för många länder tar inte sitt ansvar. Vad gör EUs ledare åt det? Är man med i en union så är man väl? Tyskland, Sverige och Österrika kan inte hjälpa alla.

Så är det dags att få ner några rader i bloggen. Det var ett tag sedan.

Tiden går snabbt när man har roligt sägs det. Men faktum är att tiden går otroligt fort numer oavsett aktivitet. Men så är det nog för oss alla bara man får vara frisk. Å frisk är jag, det sa läkaren till mig då jag var på min årliga kontroll för någon vecka sedan.

Det som strular är mitt högra öga. Nu har jag fått sju injektioner sedan behandlingen började någon gång i början av året. Efter andra behandlingen märkte jag en klar förbättring. Sedan har det stått still, tycker jag. Det tycker läkaren också och behandlingen fortsätter. Mitt vänstra öga kompenserar synen så jag ska verkligen inte klaga.

  Den övre bilden, ett sjukt öga och nedre friskt.

Vårt stora blodplommonträd på framsidan av huset har fått en rejäl beskärning denna höst. Jag tog hjälp med detta arbete av en yrkesman på området. Två vändor med grenar och kvistar blev det till återvinningsstationen. Nu fick trädet en fin form och anpassad till omgivningen. Enligt trädgårdsmästaren ska detta ingrepp inte påverkas av blomningen till våren, tvärt emot enligt experten. Vi får se när det är dags för blomning.

Min kurs i dataanvändning för nybörjare går snart in på sista versen. Tre ggr kvar. Sedan blir det jullov. Men styrelsearbetet fortsätter i ABF Österlen som vanligt. Så har jag en förtroendeplats kvar i kyrkofullmäktige, det är allt. Nedtrappning kallas det.

Om det är något som oroar mig är situationen i Europa med människor som flyr från Syrien och andra länder som drabbats av krig och elände. Sverige har verkligen tagit sitt ansvar i denna flyktingkatastrof och det är hög tid nu att sätta stopp. Kanske de styrande i regeringen har kommit på det också? Hoppas bara det inte är försent?

I dag är det ljusets dag. Vi ska sätta ljus på gravarna och minnas de nära och kära som banat vägen före mig i min lilla värld. Om de fick komma tillbaks för en dag eller två, jag undrar vad de skulle tycka om dagens Sverige. En fråga utan svar förstås, men än då?

Då så bloggen, det var lite för den här gången.

Vilken fantastisk höst vi har. Sol och värme. Kommer höstarna att bli så här, så har jag inget emot den årstiden. Men, det kanske ändå är ett större problem än så. Jag tänker på klimatförändringen.  

Men oavsett det, så är en tur till havet en höjdare. Efter en promenad vid havet sitter det fint med en kopp kaffe med dopp. För dopp i havet är det inte frågan om.

Rosorna och stockrosorna frodas fortfarande men sjunger nog på sista versen för den här säsongen.

Nu har vi varit hemma några veckor efter vår resa med buss till Istrien i Kroatien. En fantastisk resa i ett land med underbar natur och härlig matkultur.

Husbilen har jag ställt av för vintern och så att säga avrustat den för vinterförvaringen. Den här sommaren har det blivit några hundratals mil i Sverige med den. Tanken var väl att ta en sväng i Europa också, men tiden räckte inte till, tänk att det kan bli tidsbrist även om vi numer rår om vår tid helt och hållet själva. Nåja, det kommer väl en vår igen om vi lever och har hälsan. Det är så man måste resonera när man lever på den andra halvan av livet.

Jag har fortfarande några uppdrag kvar inom politiken och är cirkelledare i ABF Österlen där jag också sitter med i styrelsen.

Men jag har trappat ned mitt politiska engagemang, men är man intresserad av samhällsfrågor så är det svårt att lämna allt med en gång. Även om jag efter valet förra året trodde att den politiska situationen skulle bli bättre än tidigare men upptäcker att så inte är fallet. Vore jag yngre skulle jag spotta i nävarna och ta nya tag. Men jag har tyvärr resignerat och tycker att rikspolitiken är rena lekstugan där Miljöpartiet har fått allt för stor makt. 

Nu vet jag att mitt parti, liksom säkerligen även de andra partierna, vill få in yngre krafter i politiken på alla nivåer (med all rätt), det vill säga både i kommuner, landsting och riksdag, så känns det faktiskt ganska bra att ta ett steg tillbaka. Vi har aldrig tidigare haft en så låg medelålder i vår riksdag som denna period. Jag kan ju ha mina åsikter i alla fall utan att vara aktiv, kanske rent av bättre och lättare att även kunna kritisera våra egna om jag så tycker.

En aktuell fråga är invandringen som upptar många människors engagemang där jag har svårt att hålla med mitt parti i dess åsikter.

En annan orsak att jag trappar ned är också mitt problem med mitt högra öga. Jag får injektioner i ögat var fjärde vecka på Kristianstad sjukhus. Försämringen har stannat upp men läkarna är inte nöjda med resultatet så jag får nog åka dit flera gånger till verkar det som.

Nu närmar sig hösten även i Skåneland. I morse hade vi bara +6 grader, en förvarning vad som komma skall.