I går var jag på årsmöte för Ystad släktforsknings och byagårdsförening. Mötet var i Sjöbo det här året.

Ett tjugotal medlemmar av tvåhundratio kom till mötet. En del nyval blev det och mötet avslutades med ett kåseri över bystämmornas betydelse från då till nu. Sedan bjöds det på kaffe och härlig tårta med grovdoppa före för den som önskade.

Deltagarna var i ålder mellan PRO och döden, för att vitsa till det lite. Ändå vet jag att föreningen har något yngre deltagare än så.

Jag tillhör den skara medlemmar som inte aktivt har engagerat mig i föreningen men tycker att årsmötet ska besökas och visa de som jobbat för föreningen sin uppskattning.

Jag kan dock konstatera att det blir allt mindre aktivitet från medlemmar i olika föreningar oavsett vad föreningen sysslar med. Man kan inte vara med i allt naturligtvis, men, det har i dagens samhälle inte blivit lika viktigt att engagera sig i en förening.. I vårt Internet samhälle så kanske föreningen inte är lika viktig som förr. Om vi inte går till mötet för att träffa likasinnade. Men de flesta har nog blivit individualister och det jäkt som vårt samhälle skapat så är nog svaret så enkelt, man orkar inte. Min åsikt kan jag förmedla via blogg och Facebook å då kan jag bara sitta framför datorn i lugn och ro i stugvärmen på min stjärt.

Den här natten var det synd om Hugo. Straxt efter 02.00 började han att gnälla. Hundarna brukar sova hela natten men möjligen något ljud ifrån dom ifall de hör någon på gatan, men det händer inte ofta.

Utropet från husses sida brukar vara ”tyst vovvarna och sov, det är inget farligt”. Men Hugo ville inte sluta med sitt gnällande. Det är nog något annat, tänkte jag och gick upp.

Vovven satt vid dörren och såg olycklig ut. Tänk att en hund kan se så eländig ut. Svansen började att vifta lite så där i ultrarapid, som han försökte säga, skynda dig husse. Märkligt ändå vad vi förstår varandra.

-Vill du gå ut, sa jag. Svansen började att gå snabbare. På med kläderna. Så bra att det inte var så kallt i natt. Runt nollan, skulle jag tro.

Vi hann bara ut på gatan så satte han sig i en snöhög. Som utskjutet ur en kanon, skulle man kunna säga, så kom första salvan. Stackars Hugo så olycklig han måste ha varit. Man vet ju själv hur det kan vara när toan inte är inom räckhåll.

Vi gick en liten runda på så där 15 minuter. Två sittningar till blev det.

-Vad har du fått i dig nu då, sa jag till honom. Han tittade på mig med bedjande ögon, precis som han brukar göra när han skäms.

Hugo är en vovve som ibland får för sig att gå på bajsjakt. Det vill säga leta efter hundskit, helst frusen. Äckligt, kan jag tycka och försöker avstyra letandet, men snabbt går det ifall han finner något att stoppa i munnen.

Antagligen var det något sådant som gjorde att han blev dålig i magen.

Märkligt att vissa hundar äter hund och hästbajs och andra bryr sig inte. Vår Hampus är en sån som inte bryr sig.

Så då har vi en av var då.

Kan undra vad det är som gör att vissa hundar har beteendet att äta skit. Veterinären som vi har vet inte, eller vi får inget bra svar i vart fall. Vet Du ?

Ibland kör det ihop sig med mycket jobb och möten. Vissa veckor är värre än andra. Den gångna veckan var en sådan vecka där det ena avlöste det andra och vissa dagar önskade jag mig att jag kunnat dela mig. Men det går naturligtvis inte. Det kör ihop sig helt enkelt. Men en får inte klaga.

I veckan fick jag reda på att har jag en husvagn/husbil så får den inte stå uppställd på ”egen” tomt utan ett så kallat bygglov. (uppställd längre än 3 månader) Sån tur att jag har garage till husbilen.

Undrar hur den bestämmelsen efterlevs.

Vintern håller i sig. Å mera snö ska det tydligen bli. Hur var det nu, jo, gilla läget, du kan inte göra något åt saken ändå.

Bilden är från 2009 men skulle lika bra kunnat vara från i år.

I helgen hörde jag om vargen igen på radion. Den här gången från Kivikstrakten.

En fårbonde hade fått sina får rivna och dödade. Hur många kommer jag dock inte ihåg.

Vargens vara eller inte vara är en som bekant frågeställning i dessa dagar. Speciellt här i södra Sverige vill man inte att de ska finnas.

Men om nu denna varg, om den nu är ensam, vad gör vargen för nytta här i Skåne? Är det ett skadedjur eller ett nyttodjur i detta landskap? Det jag kan konstatera så verkar det bara ett elände runt vargen, speciellt från fårböndernas sida.

Hör vi rapporter från Dalarna och Värmland så är tongångarna lika. Ändå så finns det ju större och vidsträcktare skogar där än här.

Läser i dagens tidning (11/2) om skadorna som vildsvinen åstadkommer med sitt bökande. Äter vargen vildsvin kanske. Ja inte vet jag. Men jakt skriks det om här av båda arterna.

Kan undra vad Varg är för något, säger nog Hampus.

Nåja, diskussionerna lär fortsätta.  

Att promenera nere vid stranden i Ystad, sommar som vinter, är en lisa för själen. Hundarna kan på vissa partier springa lösa och sträcka ut riktigt ordentligt. I går var en sådan stund på eftermiddagen i vår närmaste stad.

Efter ett partimöte så tog vi bilen och åkte ner till just strandremsan för hundbad. Nu är det inget läge för bad varken för hundar eller husse och matte. Men eftermiddagen bjöd på en vindstilla promenad med snötäckta sandstränder med fruset underlag. Inte så mycket sol att prata om men den försökte allt att visa sig även om ett lätt snöfall berikade idyllen. Å så ska jag skriva som inte gillar varken vinter eller snö. Men skönheten av eländet kan jag dock inte bortse ifrån.

Både Ystad och Simrishamns kommuner har tänkt på oss hundägare. Man har avsatt strandremsor för oss där vi kan hålla till med våra hundar. Å faktum är att platserna är så fina och vackra att även hundlösa söker sig dit på sommaren.

Å kameran då, hemma förstås. Men en sommarbild kan jag nog lägga upp.

Finns det så många människor, män som kvinnor, som är så hatiska som bl. a. ”Uppdrag granskning” rapporterade om. Eller är det så kallade ”pojkstreck” i vårt moderna århundrade.

Jag vet inte. Men jag är övertygad om att vissa människor bakom kommentarerna menar allvar. Min åsikt har varit och kommer så att förbli, ”det finns människor till allt”. Det har väl historien visat, om inte annat.

Men jag måste ändå undra varför detta hat. Min teori är att många mår dåligt i vårt samhälle.

Ta bara en grupp yngre som slutat skolan och går ut i arbetslöshet. År efter år av frustration att inte få något arbete. Leva på gränsen dag efter dag, år efter år med ständig ovisshet över vad som ska hända. Det är en grupp.

En annan grupp är de män som är emot kvinnokampen för jämlikhet. Jag tror inte man ska marginalisera den gruppen.

Jag gissar att frågan är komplex med många bottnar. Men nog ska vi värna om yttrandefriheten. Men hot och våld ska inte accepteras.

I det här huset brukar vi säga, tur att våra barn är stora och har arbete men hur kommer det att se ut för barnbarnen när dom växer upp. Men, så har det säkert alltid varit. En fundering över de sina. Hur det ska gå o s v.

Men en sak är jag övertygad om, respekten i samhället har försvunnit. Med respekten menar jag i ett bredare perspektiv. Hade dessa människor en uns av respekt i kroppen skulle aldrig sådan ord komma ur deras munnar och i skrift som sas i uppdrag granskning.

Å i dag snöar det igen, hugaligen,

 ******

I dag snöar det igen. Vitt på marken och nollgradigt. Men, vad mer att vänta, det är ju bara Februari.

I dag ska jag till Ystad och hålla kurs. Första gången med nya deltagare. Känns bra att komma igång igen. I morgon en annan kurs som startar men då i hemmakommunen.

Såg och lyssnade på KG Hammar i går kväll. En av de människor som jag beundrar. Det skulle finns fler av honom.

Moderaterna börjar att diskutera invandringsfrågorna med Tobias Billström i spetsen. Vad var det jag sa, för en tid sedan. Frågan måste diskuteras utan att man för den skull ska bli kallad för rasist. Så sa också några Socialdemokratiska kommunalråd i samma reportage. Kan undra om inte dessa sosse herrar kommer att få problem. Jag är inte kommunalråd men dock sosse och märker att ha åsikter om dessa frågor är lite som att gå på minerad mark.

Men det är hög tid att diskutera frågan i alla partier om inte Sverigedemokraterna ska bli ännu större och äga frågan helt och vinkla den åt fel håll.

Sjukvården i landet och speciellt här i Skåne, verkar det som, går på knäna. Varför har det blivit så?

Jag tycker ändå att frågan är enkel. Ska vi ha en ”allmän sjukvård” så måste det till pengar. Man kan bara till en viss del rationalisera bort människor och effektivisera . Det går inte att bara sänka skatten och tro att allt ska fungera som tidigare med mindre intäkter.

Tillsätt mera skattepengar till sjukvården, vi får ta del av den någon gång, varken vi vill eller inte.

 ********

    **

Les Miserables, gå och se den på bio om ni har möjlighet. En fin film om man tycker om Opera.

För opera måste man nog kalla det.

Jag såg den på Malmö Operan för något år sedan, filmen var något annorlunda naturligtvis. För det första ett annat media. Tror att filmen har fått flera Oscarsutnämningar, med all rätt, om man frågar mig.