Sverigedemokraterna växer. Undrar varför? Är vi rasistiskt lagda, i Sverige. Eller är vi misstänksamma mot främmande, eller är vi rädda, eller rent av gnidna. Möjligen en kombination av allt kanske.

F d sportjournalisten Bosse Hansson var i blåsväder i går, såg jag på nyheterna. Han hade sagt något om en svart kille alltså inte en färgad man. Är Bosse Hansson rasist när han uttalar sig blev frågan. Om svaret blir ja, då tycker i alla fall jag att vi är illa ute.

Hela problematiken betr invandring, söka asyl och anhöriginvandringen har det gått troll i.

Jag som Svensk medborgare måste få kunna ha en åsikt i invandrarfrågan utan att bli klassad som rasist. Men så är det inte i dagens Sverige. Ja, inte i gårdagens heller, för den delen. Invandringen har fungerat dåligt i vårt land.

Å inte blir det bättre om en känd person råkar säga ”svart kille” och uppta tid i TV rutan och bli klassad som rasist och till råga på allt så ska man ha en minidebatt om uttalandet.

Tommy Engstrand, kollega med Hansson försvarade uttalandet med att ” vi 30/40 talister sa så, vi sa svarting, neger, negerbollar, negerkyssar o s v utan att mena något illa. Jag håller med Engstrand.

Blir det sånt rabalder för en sådan här sak. Ja då kan man nog säga, ”storm i ett vattenglas” och Sverigedemokraterna gnider sina händer.

Det jag hade hört införlivades. Stan är en pärla. Ett säkert smycke i det stora landet Ryssland.

Vi såg lite av landet också. Sträckan mellan Narva och S:t Petersburg och vägsträckan mot Finska gränsen. Med utgångspunkt av vad jag såg så var det som dag och natt mellan stad och landsbyggd. Hur det ser ut i andra städer och övriga Ryssland har jag naturligtvis ingen aning om. Landskapet är vackert medan byggnader på landsbygden såg ruffigt ut.

Den stora frågan för mig var, hur kan så många lyxbilar finnas då medellönen i Ryssland ligger på ca 10.000 Sv kr. Ja, något bra svar fick jag aldrig av guiden även om hon försökte.

Skatten är rak, alltså lika för alla, 13%.

Synd att jag inte fick kliva in i ett vanligt Ryskt hem. Det hade nog varit intressant. Vår guid informerade oss väldigt mycket om den Ryska levnadsstandarden. Ja vad ska man säga, efter en sådan information? Självklart ska man i det läge aldrig jämföra. Men det blir på något sätt oundvikligt.

Sedan Sovjets fall kan man köpa en lägenhet eller som tidigare hyra av staten. En normal lägenhet i S:t Petersburg är på ca 35 kvm. Hyran skiljer sig beroende på ifall man bor en eller flera personer i lägenheten. Man kan låna pengar i bank till en lägenhet och betala med hög ränta på sju år.

Vi bodde på ett modernt hotell mitt i staden, Moskva Hotell. www.hotel-moscow.ru

I hotellet fanns tre restauranger, affärer och nära till tunnelbana.

Men vad vi däremot fick kliva in i var Tsar tidens boningar. Vinterpalatset som numer är ett museum men beboddes tidigare av Tsar familjen före 1917.

Katarina den storas sommarstuga på så här många kvm och fasaden är 300 m lång.

Peter-Paul katedralen besöktes där alla Tsarer är begravda.

Mariinsky teatern, stans operahus besöktes med en föreställning av baletten Svansjön.

De flesta kyrkors lökkupoler och palats var guldförgyllda både in och utvändigt. Vi besökte också en Gudstjänst kl. 18.00 på egen hand. Kyrkan låg mitt över torget från vårt hotell. Mycket folk strömmade till efter deras arbetsdag. Mycket intressant att se den Ryskortodoxa kyrkans seder och bruk.

Det var stor skillnad på ritualerna mot våran och hur folk gjorde. Inga stolar eller bänkar att sitta på, man stod under hela akten. Man korssade sig, man bugade gång på gång. Redan 20 meter före kyrkobyggnaden startade ritualen. Mycket unga människor såg jag men även äldre naturligtvis. Man kom och gick under högmässan som enligt uppgift pågick i tre timmar. Man gick fram till en viss ikon för att sedan gå ut.

En av besökarna av de något yngre kvinnorna sågs senare i hotellets lobby och kaffe, undrar om hon fick något napp. Detta pågick öppet med hotellets securitas goda minne.

Mycket har vi upplevt och njutit av under tre intensiva dagarna i fem millionersstaden.

(bilder kommer, men kameran är i Sthlm för tillfället)

Att resa och se andra länder är berikande på många sätt.

Hur man reser har väl också betydelse? Jag menar, att resa på egen hand eller resa med en grupp av människor.

Den resan till S:t Petersburg var en sådan resa som jag i alla fall var var glad över att det var med en researrangör. Så mycket som skulle ordnas med före, t ex visum och procedur i tullen. Allt ordnades av reseföretaget betr visumet och proceduren vid tullen av guiden. Att luta sig tillbaka och låta andra jobba har också sina fördelar.

Tullen i Narva blev en liten märklig och lite kuslig erfarenhet.

Långa köer av lastbilar, bussar och personbilar kantade infarten till tullen. Guiden berättade att tullövergången för en lastbil kan ta flera dagar för att komma in eller ut.

Först den Estländska tullen.

Väl i tullen lät de oss sitta i bussen i ca 45 min med avstängd motor. Undersökning av bussen med olika instrument samt knarkhund. En tulltjänstekvinna kom in för att kolla våra pass. Hon såg mera ut som en robot när hon granskade var och en. Sedan fick vi fylla i en deklaration om oss själva hur länge och varför vi skulle till Ryssland. Den ena delen skulle lämnas till den Ryska tullen när vi kom dit och den andra delen skulle ligga i passet för att lämnas när vi åkte ut ur landet. Äntligen så var det dax att köra till den Ryska tullen. En sträcka på kanske 500 meter.

Ryska tullen.

Här fick vi stiga av och ta våra väskor och gå till tullhuset. Varje väska genomlystes och vi fick gå igenom en detektor. Tullpersonal granskade oss minutiöst och det såg ut som han lusläste passet.

Bussen som nu var tom på folk och väskor körde över en ”smörjgrop” för besiktning av underredet. Åter en hund släpptes in i bussen för att kolla att inget ohälsosamt fans ombord. Det tog ca en timme och femton minuter för Ryska tullen att kolla gruppen och fordonet.

Två timmar hade nu gått och äntligen var vi i Ryssland.

Det finns säkert en förklaring till varför man håller på så här vid gränsövergångarna till Ryssland. Eller kan det vara en kvarleva från gamla Sovjettiden? Oavsett så är det ganska kul att varit med om det hela, även om tillvägagångssättet verkade en aning i överkant.

När vi på hemväg och skulle passera den Finska gränsövergången gick det betydligt smidigare. Men det är klart, vi är EU medborgare i Svensk buss, så här behövde vi bara visa upp passen. Men före Finska tullen skulle den Ryska passeras, just det, tro det eller ej, samma intensiva koll ut som in.

Åter hemma igen efter en mycket intressant resa till S:t Petersburg.

Staden var fantastisk att se med alla sina fina gamla hus, eller rättare sagt palats. Historiska vingslag präglar staden. Också en märklig stad på många sätt. Jag tänker på alla de fem millioner människor som bor där och lever i en sorts förvandling från planekonomi till någon typ av marknadsekonomi. För dessa människor måste förvandlingen vara enorm.

För mig som turist blev jag förvånad över alla nya moderna dyra bilar som susade förbi på gatorna och alla boulevarder. Alla kan väl inte vara oligarker ? Återkommer i frågan i kommande inlägg.

Under dessa tre dagar som vi var i staden såg jag bara ca 10 Lada bilar ???? Nä, MB, Lexus, BMW, Toyota, Nissan, Hummel, Cadillac mm mm var det ??? !!!

Estland och delar av Tallin samt Narva var bedrövligt att se, liksom landsbygden mot S:t Petersburg. Här stämde mina tankar överens med verkligheten. Jag gissar att folket lever i någon typ av misär, efter mitt mått mätt, i alla fall.

Tullen mot Ryssland i Narva, som vi skulle igenom, kräver ett eget inlägg som jag återkommer om.

En massa bilder tog jag under resan. Bilder kommer så snart jag hinner.

Här passar den lilla strofen, ”vi hade i alla fall tur med vädret”. Tre hela dagar med sol i S:t Petersburg, inte alls dåligt.

Frun stannade kvar i Sthlm för att besöka barn och barnbarn och också umgås med sina gamla väninnor några dagar.

Själv har jag åtaganden under flera veckor framöver så jag får finna mig i att vara gräsänkling ett tag. Men jag har ju vovvarna att prata med då jag är hemma.