Det politiska arbetet är i full gång.

Så här i början av ett nytt år så avlöser årsmötena varandra. Det ena efter det andra ska avverkas. Nya kvastar ska till andra ska sopas bort. Nya tankar ska väckas och andra ska kanske fördjupas och förverkligas medans andra ska skrotas.

Det gäller att hålla grytan kokande och försöka engagera medlemmar och intressenter.

I kväll blir det årsmöte i min partiförening där jag varit dess ordförande i ett antal år. Nu önskar jag att nya människor kan ta vid. Vi får se hur det går.

Ryggen värker fortfarande men går mot bättring känns det som. I morse kunde jag komma ur sängen utan svårigheter vilket jag inte kunde morgonen före. Alltså en förbättring.

All snö är som bortblåst här vilket jag gillar. Våren börjar så sakteliga att visa sig med några säkra tecken. Snödropparna t ex. Men än är det väl för tidigt att hoppa hej.

Den veckan som vi var i Norrköping och Sthlm så hade det stormat här ett dygn. En storm som verkligen gav sitt efterspel.

Den blåa fina grinden på bakgården hade blåst ned och tagit med sig en del av staketet. På framsidan hade ett vindskydd inte velat varit med längre och låg där som ett stort plocke pin. Ja har man inte jobb så får man. Men det har alltid kunnat varit värre förstås. Hur brukar det heta, ”det är bara gilla läget”.

Nytt pass är ordnade inför Englandsresan. Fan vet om jag kommer in. En straffånge ser bättre ut på kortet än vad jag gör i passet. Men när kortet skulle tas var det viktigt att se ”normal ut” så hon som tog kortet på polisstationen. Framför allt fick man inte le och inga glasögon fick sitta på näsan.

-Är det här verkligen jag, sa jag lite uppgivet till tjejen hos polisen, när hon visade resultatet. Hon nickade och log lite. Man kan ju skatta för mindre. Men in ska jag, ja till England menar jag.