Vi var hundvakt här om dagen, eller rättar sagt Hugo hade sin kompis här.

Det är en fröjd att se dessa vovvar leka. Jag blir förundrad varje gång. Eller rättare sagt, jag blir förundrad att de aldrig gruffar med varandra trotts att de nu mer är könsmogna. Hugo är snart 15 månader och Dino 13 månader.

De pratar verkligen med varandra när de springer omkring och när de brottas med varandra. De nafsar, men aldrig hårt. De märks att de har omtanke med varandra.

När Dino kom till sin familj var han och Hugo lika stora. Men nu är Dino dubbelt så stor. Men det fixar Dino genom att lägga sig och Hugo får klättra hur han vill på honom, som det ser ut.

Vi kan träffa tikar på promenaderna, inte en tillstymmelse till rivalitet.

Jag är lite konfunderad över detta egentligen. För i början hade vi Hugos bror också, men det gick inte alls. Kanske den här lilla ålderskillnaden på 2 månader gör sitt, eller att syskonkärleken blev till rivalitet. Men det kan ändra på sig kanske. Vi får väl se framöver. Men vi som hundägare tycker detta är toppen med denna hundvänskap. Det är en fröjd att se dom i aktion.