I går blev det årets första semla. Det blev en Wienersemla. Mestadels kan jag tycka att den vanligast semlan är godast. Men efter att ha ätit den här så vet i sjutton.

-I år skall vi inte äta någon semla fören slutet av Februari, sa frun strax efter jul.

Efter bilturen i går bestämde vi att vi skulle ha något ”gott” till kaffet. Frun skulle gå en promenad med hunden från byns konditori. Jag skulle in och handla.

Där möts jag av underbara dofter, mängder med färska semlor, tårtor, wienerbröd, o s v.

-Hej vad önskas, sa tjejen bakom diken.

-Vad är det där, sa jag och pekade på en sorts semlor som såg annorlunda ut.

-Wienersemlor, sa tjejen.

-Då vill jag ha två sådana, sa jag.

Jäklar va gott det var. Ja, om man nu är barnsligt förtjust i bakverk, förstås. Å det är jag. Jag går hellre på ett välsorterat konditori än ut och äter mat på restaurang. Sån ä ja.

-Nå vad tyckte du, sa jag till frun.

-Jättegott, sa frun och tycktes ha helt glömt bort att någon semla skulle vi inte ha fören i slutet av Februari.