Dagen efter.

Det är nästan omöjligt att beskriva den känslan som jag har inom mig.

En tomhet som är så stor att det är svårt att beskriva med ord.

Men, jag har känt sorg och saknad tidigare i livet. Men ingen är den andra lik. Eller, man glömmer och förtränger.

Jag har haft flera hundar tidigare så jag borde veta, vara förberedd, komma i håg. Det är märkligt, men jag kommer inte i håg.

Det kanske är så att det blir svårare och svårare ju äldre man blir. Men oavsett, Giovanni husse och matte saknar dig så, vi har inga ord.

Vi vet och på något vis förstår vi, att du nu har lugn och ro. Du var en glad men ändå en ängslig vovve. Din ängslan kom nog från din sjukdom som vi kanske inte riktigt förstod.

Med din tillgivenhet och trofasthet så kamouflerade du din ängslan även om den lös igenom vid vissa tillfällen.

Nu får nu springa fritt på andra fält och stränder än de som du brukar göra. Kanske de ser lika danna ut. Tänk om du kunde komma och berätta som du gjorde förr.

Du var bra på att visa oss platser som du tyckte om. Med oss talade du på ditt speciella sätt.

Vår sorg är stor men saknaden är större.

Efter ett mardröms liknande dygn har vår älskade vovve fått ro.

Giovanni har haft epilepsi i många år och medicinerat med framgång.

Men natten mellan Söndagen och Måndagen hände något. Han fick ett jätteanfall.

Tid i dag hos veterinären kl. 14.00

Provtagningar som visade på dåliga värden. Med vånda togs beslutet.

Vår älskade vovve skulle inte behöva få fler anfall, eller möjligen lida längre.

Han somnade in lugnt kl. 14.45

Livet känns tungt och tomt.

Men vetskapen av att Giovanni inte behöver lida mer gör att gråten känns befriande och att han alltid finns i vårt minne.

Hade faktiskt svårt att sova i natt.

Hade en melodi i huvudet hela tiden. Vet inte om det var det som gjorde sömnrubbningen. Men någon natt är väl inte hela världen. Självklart inte. Men träligt är det att ligga och vända sig i sängen från den ena sidan till den andra. Å varmt blir det också av någon märklig anledning.

Så försöker man då igen, blunda, försöka slå bort eventuella tankar, jag börjar så smått komma i någon form av dvala. Vad händer då? Melodin kommer åter. Så står hon där vid sänggaveln och tittar på mig och sjunger La Voix och om amour, klarvaken igen. Tror fan att jag inte kan sova när hon står där vid gaveln av sängen. Nä, det är lika bra att gå upp. Eller vill hon komma ner i min säng.

En blick på min fru, nej Malena, den gubben går inte. Ja så blev det. Gubben gick upp och tog en nattmacka med ett glas mjölk. Allt för sömnen, tänkte jag. Kanske det hade räckt med ett glas mjölk, men ändå. Men tänk vad en nattmacka kan vara god, när man inte kan sova.

Åter till bingen.

Blundar, men icke sa Nicke. Åter i upprätt läge tittade jag på klockan, 03.45 Ä, lika bra att kolla runt bland sidorna på datorn.

Där på en sida såg och hörde jag henne, Malena Ernman. Nu var det helt kört. Totalt klarvaken. Lika bra att stiga upp. Lång dags färd mot natt, det du Òneill, det trodde du inte.

Men lite charmigt var det allt att möta ljuset och lyssna till La Voix.

Jo, jag vet, det är inte artisten utan låten som vunnit.

Men eftersom jag gillar Malena Ernman så skarpt så är jag också glad för hennes skull.

En riktig Operaärta med bra pipa.

Lycka till.

Hur var det nu?

Om inte vissa kunder på SEB hade gjort ett sånt ramaskri som de tydligen gjorde, hade de höga cheferna tagit emot sina löneförhöjningar då?

Om det inte varit så dåliga tider hade SEBs kunder reagerat då?

Vissa saker tycker jag journalistiken missar, eller också är jag inte så observant.

När tiderna är bra och hjulen rullar på och storbolagen och bankerna skall höja löner och bonusar då är journalistiken tyst.

Snälla journalistiken var vaken också när Sverige går för högtryck.

Jag såg att Höganäs Kommun ville sänka lönen för kommunens löntagare. Läste en insändare om IF Metall, där insändarskribenten menade att facket går kapitalets väg genom att de förhandlat fram en lönesänkning på grund av lågkonjunkturen.

Ja, alla måste få ha sin egen åsikt. Min är tämligen klar. Alla måste hjälpas åt. Hög som låg.

Men grunden skall vara tydlig.

Exempel.

Undersköterskan med sin låga lön skall inte behöva dra ned på sin lön när sjukhusdirektören skall få en löneförhöjning.

Alla kvinnor skall inte behöva dra det tyngsta lasset i en kommun genom att dumpa redan låga löner.

Om facket försöker gå till mötes så att medlemmar får behålla sitt jobb, istället för arbetslöshet.

Det måste väl ändå betraktas som ett smart drag från IF Metall.

För övrigt tycker jag att vi skall ha ett starkt förvar.

Har skrivit det i några inlägg på sistone. Verkar som jag blivit hörd på den punkten. Nu skall det till ett försvar även på Gotland. Det tar sig.

För övrigt då?

Solen lyser över Österlen och jag hoppas att rätt låt vinner i Melodifestivalen, för en gång skull.

Och snart är sommaren här. (se bild)

Trevlig Fredagskväll på Er alla kända och okända.

Möte i partiet.

Frågor skall diskuteras. Planer skall smidas. Förberedelser skall göras inför årsmötet. Det är en hel del på gång i dessa dagar för en fritidspolitiker med kyrkoval och EU parlamentsval detta år.

En stor fråga kom upp nu under senvintern / våren, skall vi göra en större kommun och gå ihop med andra.

Frågan har varit på tapeten tidigare men aktualiserats igen av Simrishamns styrande. Tanken är att Simrishamn, Ystad och Tomelilla skulle slås ihop till en kommun. Sjöbo kommun har också blivit tillfrågat men avböjt i tidigt skede.

Frågan är inte så enkel som det kanske verkar. Dels så måste alla partier informeras om alla detaljer. Sedan skall medborgarna säga sitt.

Många är frågorna i kölvattnet också som exempel, Vad skall den nya kommunen heta ?

Vad skall kommunalhuset ligga?

Triviala frågor kanske men kan vara helt avgörande för att projektet skall gå i lås.

Jag har mitt förslag på namn klart redan ”Österlen kommun”. Men till dess att den frågan skall avgöras hinner det rinna många åar ut i havet.

Denna dag har varit intressant.

Som fritidspolitiker brukar vi få göra studiebesök på olika arbetsplatser. Kan vara stora industrier eller små enmansföretag.

I dag på eftermiddagen var vi på Skillinge emalj. Otroligt intressant. Man tänker inte på vilket oerhört arbete det är att göra en skylt av emalj och som räknas att hålla i ca 70 år utan underhåll.

Ett hantverk är det verkligen.

Emaljskyltar var vanliga förr, men nu finns det bara tre företag kvar i Sverige som gör dessa skyltar.

Ett av dom företagen har jag varit och besökt.

Hoppas de kan överleva. Hårda tider är det ju som bekant och speciellt för en produkt som emaljerade skyltar.

(Nej mina vänner ni är inte spärrade.)