Jag åker ca 3 ggr / år till Sthlm, varje gång med tåg.

Först Pågatåget från hemorten till Malmö och sedan X2000 till Sthlm.

Nästan varje gång på Pågatåget så sitter någon och ölar på resan till Malmö.
Den ölande personen har vid alla tillfällena aldrig varit störande eller påflugen av sig till övriga i coupen, har eller aldrig varit samma person.

Följande samtal utspann sig vid det senaste tillfället.

- Biljetterna tack, säger konduktören, eller det heter nog tågvärd.
Alla förbereder uppvisandet av sin färdbiljett utom han med ölburken.
- Biljetten tack, säger tågvärden och står nu bredvid ölaren.
- Ja, ja, ja tare lugn säger ölaren. Jag har den i bakfickan.
Varvid lite dryckjom spills ut på golvet.
- Du vet väl att det är förbjudet att dricka öl ombord på tåget, väser värden.
- Ja, jag vet det, säger ölaren, men jag var så törstig.
- Nå hur blir det nu då, säger värden, med en röst som mera liknade en skolpojkes stämma i de lägre klasserna.
- Du polarn, fortsätter drinkaren, jag skyler den med min jacka. Jag har ju ändå varit tvungen att ta av den för att hitta biljetten.
- Ok, säger värden. Låt gå för den här gången men nästa gång går det inte. Rösten var nu en aning kaksigare.

Värden fortsatte till nästa vagn och var borta för ölarens syn.
- Joao, säger han till en lite äldre dam, som sitter bredvid honom, så gick det bra den här gången också.

Vilken lycka.

Det pratas mycket om sjukvården här i Skåne just nu. Olika specialiteter skall flyttas från det ena sjukhuset till det andra. Landstingen har inga pengar. Läkare och andra sjukvårdpersonal hotas av uppsägning.

Jag undrar vad de håller på med?

Vi har ett system i Sverige där vi betalar för vår sjukvård via skattsedeln. Ett bra system, tycker i alla fall jag. Men en borgerlig nermontering sätter sina spår.
Vi måste värna om ett system som fungerat i många årtionden.

Jag förstår att nya undersökningsapparaturer kostar mycket pengar.
Men har landstingen råd att säga upp kompetens på en sån viktig enhet som just vården ?

Phu, bra Mona Du revanscherade  Dig.

Det som hänt i Ystad med bränder är förskräckligt. Det finns inte ord för hur otäckt det är. Oro sprider sig bland invånarna.
Finns det en tidigare känd pyroman och polisen t o m förhört honom så förstår jag att människor blir frustrerade när han släpps ut.

Det är här demokratin kommer in. Ingen människa, oavsett brott, är skyldig tills han eller hon är dömd i domstol. Detta går inte att rubba på i en rättsstat.
Det många menar är att alla misstänkta skall hållas inom lås och bom. Jag undrar hur detta skulle se ut ? Att bli frihetsberövad  på lösa grunder.

Men all respekt för människors åsikter så håller det inte. Vi måste värna om den rättsordning vi har, att alla är lika inför lagen och ingen skall dömas på förhand.
Däremot kan vi ha åsikter om hur snabbt ett mål skall behandlas och vilka resurser polis och åklagare har till sitt förfogande.
Vi kan också diskutera straffsatserna. Här tycker jag däremot att vissa straff är för låga.

Läste att en pyroman inte kan förändra sitt beteende. Alltså, pyroman alltid pyroman. Om nu detta är sant, så borde denna person vara inlåst resten av sitt liv. Är det verkligen så? Vad har rättsväsendet  för straff för
sådant ? Jag tolkar det så att vård eller psykologhjälp i sådana fall är verkningslösa.
Hur löser vårt samhälle denna problematik. Jag vet ingen som suttit inne hela sitt liv i fängelse.

I kväll är det dax igen.

Reinfeldt mot Sahlin den här gången.
Nu får vi se om Mona har på fötterna. Eller, nu får vi se om hon kan debattera så förtroendet för henne  blir större den här gången.

Situationen är en aning besvärlig tycker jag i varje fall att inte Sossarna kan återta makten av egen kraft. I det här fallet tycker jag att ensam är stark.
Pusslandet mellan fler politiska partier är inte bra.

Jag oroar mig för oppositionen. Inget bra intryck i går, tycker jag.

Jag oroar mig för att de inte kan hålla ihop.

Vänstern och socialdemokraterna har mycket av ideologi i ryggsäcken. Jag undrar vem som är beredd att lätta på bördan?

Såg att det blir politisk debatt i Agenda i kväll kl. 20.00
Nu brukar det vara så att debatter inte ger så mycket men likt förbaskat sitter man där och lyssnar och tittar.

Jag är road av politik, har alltid varit det och också engagerad som fritidspolitiker. Men det jag kan tycka är lite tråkigt är ju högre upp i den politiska hierarkin ju nonchalantare blir tonläget. Finns naturligtvis undantag, självklart, inte alla över en kam. Men rent generellt tycker jag det.
Kan bero på att så få egnar sig åt politik. De som sitter där på sina höga hästar känner sig säkra. Samma personer  i kommunfullmäktigegruppen, till landstinget och riksdagen, år efter år.
Jag har själv frågat yngre människor om politik men de menar att beslutsprocessen  är alldeles för lång och krånglig. Bättre att lägga krutet på något annat, t. ex. någon fredsrörelse av något slag eller någon  organisation för ett bättre samhälle. Snabba puckar skall det vara.

Hör Ni det i den politiska eliten, snabba puckar, var det!!!

Betr. mitt förra inlägg så var jag just hos barn och barnbarn för en vecka sedan. En kul vecka. En vecka som sprider framtidstro när man ser och lyssnar på barn och barnbarnen.
Dagens barn har en helt annan filosofi än när jag var i den åldern och tur är väl det.

Men det jag tänkte berätta var den stunden jag satt på Centralen i Sthlm innan tåget avgick.
Vilket myller av människor. Vilken stressande miljö. Folk säkert på väg till sina arbeten eller till någon plats i Sverige. Det var ganska tidig morgon, men Centralen var full med folk i alla fall.
Många med kaffekopp i handen från någon av de många kaffe shops som finns i centralhallen. Jag satt då och fantiserade, äter Stockholmaren ingen frukost hemma numera, innan det är dax att åka till jobbet?
Eller är det lite tjusigt att springa omkring med en kopp.

Med kaffet i högsta hugg så rusas det från plattan ner mot tunnelbanan i ett enda myllrande inferno. Då slog det mig helt plötsligt hur länge skall dessa människor orka. Eller blir det som i mitt fall när man blir lite äldre och har möjligheten att flytta till lugnet.
Jag ser och hör runt om mig där vi bor mycket uppländska tungomål. Många i arbetsför ålder men också  äldre människor.
Många har flytt storstaden.
 
Jag har skrivit det förut och göt det igen, Stockholmaren stressar ihjäl sig.  Ta bara trafiken till innerstaden, trotts trängselavgiften. Att sitta i kö en timma  eller mer med bilen, för att komma till jobbet.
Ja, jo, jag har själv gjort det och levt i stressen.